”Det är någonting obearbetat. Det var mitt stora mål. Morsans mål. Hon hade själv drömt om att få läsa vidare.”

nätterna. Där var många som mådde riktigt dåligt. En kväll när jag kom in sa de andra att de fått in en »stråltant«. Hon hade en overall av gummi under de vanliga kläderna för att skydda sig mot inbillad strålning. När jag kom in till henne såg jag att det var min gamla lärarinna. Fy fan, snacka om samvetskval. Kanske hade jag varit en av dem som lett in henne på något?

En dag kom mamma Elsa till skolan i sin brevbäraruniform.

– Hon fick med sig tre hemanmärkningar på en och samma gång. Det gav mig en sån jävla tankeställare: Jag sviker mina föräldrar! Jag tog mig i kragen, och blev senare bland de bästa i klassen.

Gymnasiet läste han aldrig. I stället gick han en ettårig kurs i företagsekonomi som följdes av ett års marknadsekonomi. Där lärde han sig ja-metoden, en säljteknik han använder än i dag.

– När jag ska få polisen som stampade på Osmo Vallo att ställa upp så frågar jag inte om han vill ställa upp på en intervju, utan frågar bara om vi ska ta intervjun i hallen eller på verandan. Det är samma princip som när man säljer dammsugare.

Efter ett misslyckat försök att komma in på Journalisthögskolan sökte han igen.

1972 kom antagningsbeskedet i brevlådan.

– Jag minns det så väl, och kan fortfarande försätta mig i det ögonblicket. Mamma blev så jävla glad och stolt när jag fick hem det där kuvertet.

NOVEMBER PÅ HISINGEN. Utanför tv-husets panoramafönster strilar regnet i den gråa älven. Inne i kontorsvärmen sitter Janne Josefsson framför en vikbar vägg och bläddrar i en utskriven A4-bunt över alla tv-reportage han gjort sedan 1986.

– Kolla här, Black Prince!

Jag var nere i Manilla.

Han bläddrar vidare.

– Bergsjömamman … Helvete vad program jag gjorde 1991. Det var hon som mördade sitt eget barn. Det kommer du inte ihåg.