Löfven till affärssuget Iran

Sanktionerna har lättat men osäkerheten gör att utländska investeringar dröjer

Utländska investeringar ska hjälpa till att lyfta Irans ekonomi efter åren med hårda sanktioner, enligt regeringens plan. Men det går inte så fort som presidenten eller folket hade önskat.

I morgon inleder statsminister Stefan Löfven ett tvådagarsbesök i Teheran, i sällskap av representanter för svenska storbolag.

Utländska investeringar är något Iran hett önskar sig. Ett år efter det att sanktionerna kopplade till kärnteknikprogrammet hävdes väntar folket på att hjulen i ekonomin ska börja snurra snabbare.

– Regeringen har försökt få folk att förstå att det inte finns någon mirakelmedicin, säger Rouzbeh Parsi, Iranexpert och lektor vid Lunds universitet.

Men även president Hassan Rohani och hans regering hade hoppats att utländska företag, främst från Europa, skulle vara mer snabbfotade, enligt Parsi.

– Det har varit ganska slött. Många är nervösa för hur amerikanska myndigheter ska agera. Och den osäkerheten har inte minskat med Donald Trump.

Fortfarande finns vissa amerikanska sanktioner som påverkar finansiella transaktioner, och banker har en försiktig hållning.

Målet för Iran var utländska direktinvesteringar motsvarande 15 miljarder Usadollar fram till mars i år. Cirka tio har man nått, men mycket, mycket mer behövs för att klara allt från att lösa vattentillgången till att investera i vägar och modernisera tillverkningsindustrin, enligt Parsi.

Kärnteknikavtalet innebär att Iran återigen kan öka sin oljeexport. Men oljepriset är fortfarande så lågt att det inte ger någon avgörande injektion till ekonomin. Tillväxten har trots allt börjat ta fart, och de kommande åren spår Världsbanken och IMF att den kommer att ligga runt fem procent.

Inflationen, som toppade på 45 procent 2012, har sjunkit till strax under 10 procent.

– Regeringen behövde återskapa förtroendet för ekonomin. Det har man delvis gjort genom åtstramningspolitik och genom att dra ner på de investeringar staten hade tänkt göra, säger Rouzbeh Parsi.

Parallellt med arbetet för att få ordning på ekonomin pågår maktkamperna. Det politiska systemet i Iran är ett intrikat bygge, med rivaliserande maktcentrum där den högsta makten ligger hos den andlige ledaren, ayatolla Khamenei.

Presidenten har ett begränsat politiskt handlingsutrymme, och mittenpolitikern Rohani har sedan han valdes 2013 främst använt sitt till att få igenom kärnteknikavtalet. Parlamentsvalet i fjol kan tolkas som att presidenten har folkets stöd för sin linje. Reformisterna fick majoritet och nästan alla ledamöter som varit mot avtalet röstades bort.

Men nu vänds spända blickar mot USA, där den nytillträdde presidenten Donald Trump har varit snabb med att skärpa tonen mot Iran, något som kan stärka de konservativa krafterna i landet.

I maj är det presidentval i Iran. Jenny Petersson/tt