Bott i slott.
Falkenbergaren Christer Eirefelt som blev landshövding i Gävle, fyller 75 år. I dag har blicken vänd mot Peru.
Vad som varit folkpartisten Christer Eirefelts drivkraft är inte utrett, men han tror att barndomstidens minimalistiska curlande från föräldrahåll bidragit en del.
Som barn startade och drev han tillsammans med några andra 10-12-åringar i Falkenberg, helt utan hjälp av vuxna, idrottsföreningen BTK King. På programmet stod bordtennis, fotboll och handboll.
– Vår hemmaplan var gräsplanen som då fanns söder om Schubergstorpsskolan, en plan som vi med bland annat hjälp av insändare lyckades rädda från en planerad bebyggelse. Bordtennis spelade vi i urmakare Jacobssons källare på Södergatan och vår huvudmotståndare var Västergården med Stellan Bengtsson ”Storstellan” som ankare.
CHRISTER VAR ORDFÖRANDE i klubben. Han gillade idrott men det skulle senare visa sig att hans engagemang gällde mycket annat. Efter skolgång och extrajobb som springpojke i familjens affär samt en kortare anställning som jungman på ett lastfartyg, började han som volontär på HP.
HAN GIFTE SIG och fick barn tidigt. När han var 21 år var han och hans hustru Gudrun redan tvåbarnsföräldrar, och han hade svårt att klara familjens försörjning på sin volontärlön.
– Svärfar frågade om jag ville börja i företaget, som var Falkenbergs Snickeri & Möbelfabrik och Janne Anderssons byggnadsfirma. Så blev det och jag började samtidigt läsa till byggnadstekniker. Svärfar blev sedan sjuk och jag fick tidigt, alldeles för tidigt, ta ansvar för företagen.
Christer var som ung politiskt engagerad. Hans första politiska uppdrag för Folkpartiet blev en suppleantplats i Falkenbergs fritidsnämnd i början av 60-talet. Därefter blev uppdragen många och av allt större betydelse. Han blev ombedd, troligtvis på grund av sin företagarbakgrund, att kandidera till riksdagen i valet 1979.
– OCH DET blev sedan 19 mycket händelserika år med veckopendling till Stockholm. Jag fick vara med om det mesta som överhuvudtaget kan hända i ett parlament. 1-,2-,3- och 4-partregeringar. Turbulensen runt Fälldinregeringen i kärnkraftsfrågan, Moderaternas avhopp efter skatteöverenskommelsen S-C-FP. Det var 500 procent ränta under finanskrisen, ryska ubåtar, det var MP in och ut igen, det var KDS in och det var cirkusen runt Ny Demokrati som slutade i internt kaos. Bara för att nämna något…
HUVUDSAKLIGEN ARBETADE Christer med näringspolitiska frågor och han var bland annat vice ordförande i näringsutskottet. Sina sista tio år i riksdagen, 1988-1998 var han vice talman. Men han hade också andra uppdrag.
– Jag var till exempel Fn-delegat i New York vid två tillfällen, lärorikt och spännande. Under de borgerliga regeringsåren var jag ordförande i NIA, nämnden för internationella adoptioner, det organ som förhandlar med de länder våra adoptivbarn kommer ifrån. Det innebar resor framförallt i Sydamerika och Asien och spännande och ibland skrämmande besök på barnhem. Jag såg Moder Teresa på hennes välskötta barnhem i Calcutta och jag ska sent glömma barnhemmen i Rumänien där man helt saknade resurser och barnen for illa.
ÄNDÅ ÄR DET resan till Estland 1991 som gjort störst intryck.
– Situationen i Baltikum var ytterst allvarlig. Stor ovisshet rådde om vem som hade makten i Moskva. Det militära hotet mot Estland, Lettland och Litauen var påtaglig… Om det skrev jag i en blogg*.
1997 bestämde sig Christer för att inte kandidera till riksdagen inför nästa val. Motivationen var
"Det blev några mycket spännande och positiva år och vi trivdes utmärkt både med jobbet, trakten och människorna"
CHRISTER EIREFELT
om tiden som landshövding
inte tillräcklig. Istället stannade han i Falkenberg och njöt av att få vara mer med familj och vänner och ha en del lokala uppdrag. Bland annat som ordförande i Falkenbergs bordtennisklubb.
MEN SÅ KOM ett telefonsamtal. Det var den socialdemokratiska inrikesministern Lars-erik Lövdén som erbjöd Christer att bli landshövding i Gävleborgs län. Både Christer och hans fru Gudrun var mer än överraskade. Efter en kort betänketid beslutade de sig för att han skulle ta uppdraget. En kort tid därefter var de plötsligt boendes i ett slott i Gävle
– Det blev några mycket spännande och positiva år och vi trivdes utmärkt både med jobbet, trakten och människorna. Att få bo på Gävle Slott, en Vasaborg från 1500-talet och Sveriges nordligaste slott, var naturligtvis ytterligare bonus.
SÅ FORT CHRISTER fyllde 65 år, därefter får man inte vara landshövding, flyttade de tillbaka till sitt älskade Halland och Falkenberg.
I dag njuter han av att var ledig. Han följer politiken på avstånd, men med stort intresse, han läser mycket, framför allt memoarer, umgås med familj och barnbarn och nu till våren är det dags att börja arbeta i trädgården. Helt utan uppdrag är han inte. Han har en styrelseplats i stiftelsen ”Perus vänner”, som genomför humanitär hjälpverksamhet i Inkas heliga dal i Anderna med orten Calca som utgångspunkt.
– Vi besökte Peru för inte så länge sedan. Människorna är glada och entusiastiska när vi kommer på besök, men det är mycket fattigt. Vi ger praktisk hjälp, som att köpa skor och skoluniformer till barnen. Vi har även startat ett biodlingsprojekt, ja vi hjälper så dem så att de kan stå på egna ben. Men i tid, tar mitt uppdrag i stiftelsen inte stora anspråk.