Allt föll på plats när Mikael Holmström fick sitt första dragspel. Nu har han tilldelats två fina stipendier.
MUSIK: MIKAEL HITTADE SIN GREJ NÄR HAN FICK ETT DRAGSPEL Mikael Holmström är nästan lika förvånad som omgivningen. Tänk att han var en sådan virtuos! Och att det var så kul att spela! Det hade ingen väl kunnat tro den där sommaren i Sankt Petersburg för
Sommaren 2013. Mikael är 14 år och på sommarlov i Ryssland, där han har rötterna på sin mammas sida. En dag säger mormor att hon har bestämt att han ska börja spela dragspel.
Mikael, som inte har testat något instrument tidigare över huvud taget och som mest gillar att ta det lugnt efter skolan, får ett pianodragspel av mormor. Hon skaffar dessutom fram en musiklärare. En riktigt sträng en.
– Läraren gav mig ett par bitar som jag skulle öva in på ett par-tre dagar och sa att ”ska det bli något får du jobba minst tre timmar om dagen, annars kan man lika väl lägga av”, berättar Mikael.
VÄL TILLBAKA I Sverige, lagom till terminsstarten i åttan, skriver han in sig på Kulturskolan i Varberg och träffar dragspelsläraren Håkan Widar. Det är då det händer. Mikael upptäcker hur bra instrumentet passar honom.
– Håkan är alltid glad och vill verkligen att man ska lära sig och tycka att det är kul. Han pushar utan att vara hård.
I början är allt svårt men när Håkan tipsar om att byta ut pianodragspelet mot ett knappdragspel lossnar det.
Själva spelandet är inte längre några problem för Mikael. Hakar det upp sig beror det på att notläsningen är knepig.
SOMMAREN 2017. MIKAEL har hunnit gå ut andra året på tekniska programmet på Peder Skrivares gymnasium. Äntligen är det sommarlov och finns tid att öva mer än någon timme om dagen!
På väggen i trean på Trädlyckan hänger det inramade diplomet från Varbergs Konsertförening, som Mikael fick i slutet av maj. ”För visad utmärkt stor musikalisk förmåga inom det konstmusikaliska området” lyder texten.
Bara ett par veckor innan Mikaels framförande av Bachs Toccata i d-moll och Kazakovs Minka Variationer, som resulterade i stipendiet, fick han även en annan utmärkelse. Det var Sparbanksstiftelsen Varbergs stipendium till unga och ambitiösa kulturskoleelever. Tanken är att stipendiepengarna ska gå till ett instrumentköp och Mikael och hans föräldrar har nu börjat titta efter ett nytt dragspel.
– Det är klart att jag hoppades på det bästa när jag sökte. Men jag trodde ju inte att jag skulle få båda! säger han och berättar om hur bra det kändes att få ett kvitto på att det flitiga övandet lönat sig.
"Jag föredrar att spela i moll och de ryska styckena är inte direkt en glad musik så de passar mig"
MIKAEL HOLMSTRÖM
MIKAEL HAR HÄNGT bälgen på bröstet och fingrarna löper snabbt över bas- och melodiknappar. Han växlar utan problem mellan ”Ack Värmeland du sköna” i svensk folkviseton och en sprittande fransk musettevals. Men allra helst spelar han rysk musik.
– Jag föredrar att spela i moll och de ryska styckena är inte direkt en glad musik så de passar mig. Jag gillar det, helt enkelt.
Trots att han är född och uppvuxen i Varberg finns det ryska arvet med som en viktig del i livet. Han känner sig fifty-fifty rysk och svensk, talar ryska obehindrat och åker kanske till Sankt Petersburg igen i sommar för att träffa släkten. Det var två år sedan sist. Om det blir så vet Mikael vad som väntar:
– Pianospelet står där och väntar. Det är lite dammigt och jag kan inte spela så bra på det längre. Men mormor ger mig nog några lektioner med den stränga läraren!