Försvarbart eller inte?
EXPORT. En bred politisk överenskommelse för vapenexport ligger nu klar att laddas upp. Skarp eller lös får framtiden utvisa.
LEDARE 27/6. En politiskt laddad fråga med stor kluvenhet, så kan man sammanfatta debatten om vapenexport. Å ena sidan är det svårt att säga annat än att försäljning av vapen inte känns riktigt rätt i magen. Att vara leverantör av krigsmaterial är liksom inte heller den Sverigebild vi främst vill förmedla.
Å ANDRA SIDAN behöver vi själva ett försvar, ett försvar som kräver en kostsam teknikutveckling och som på så vis gör oss beroende av möjligheten att kunna exportera.
Den återkommande stridsfrågan har ur dessa båda perspektiv alltid handlat om frågan om till vem vi kan och ska exportera? Vad anses vara rimligt och var går gränsen för det som ligger hårfint nära anständighetens gräns?
Denna hårfina gräns har av många, helt befogat, ansetts passerats ett antal gånger och ibland med god råge. Att sälja vapen till stater med diktaturstatus där ledare knappast kan stava till mänskliga rättigheter må ge svenska exportintäkter och svenska jobb, men vi ska eftersträva att faktiskt kunna se oss själva i spegeln.
Det är denna strävan som partierna haft för ögonen när de nu enats om nya formuleringar som läggs fram till Lagrådet. Nu införs ett nytt demokratikriterium som säger att ”om det finns grava brister i den demokratiska statusen” så utgör det hinder för export av svenska vapen.
DEBATTEN OM SVENSK vapenexport lär dock inte vara över på grund av denna formulering för det är fortsatt den svenska försvarspolitiken som väger tyngst. Regeringen kan till exempel bestämma sig för att de försvarspolitiska skälen väger tyngre än de skäl som handlar om rättigheter och demokrati.
Framtiden lär helt enkelt utvisa hur tungt den nya formuleringen väger eller om dess funktion kommer bli likställd med lösa skott.
Att formuleringarna inte blir tydligare än så här är ofta priset som får betalas för att uppnå en kompromiss som flera partier kan ställa sig bakom. Den svenska försvarsindustrin som under lång tid efterfrågat tydliga regler för branschen lär därmed knappast fira detta resultat, men nu vet de åtminstone nästan vad de har att förhålla sig till.
NÅGOT SOM FÖRHOPPNINGSVIS ändå kan leda till mer ordning och redan i den svenska vapenexporten, så att vi kan undvika skandalartade avslöjanden, är formuleringar om krav på mer öppenhet. Det blir sanktionsavgifter för överträdelser av regler och dessutom ökad transparens i frågor som rör krigsmaterielexport.