Resultatet av lata människor
NEDSKRÄPNING. Det ständiga upprepade budskapet att inte skräpa ner i naturen är inte främst en estetisk fråga, det är en fråga om att undvika djurplågeri.
LEDARE 29/6. Vår empati för djur tenderar vara större ju sötare djuren är. En överkörd grävling får ur denna aspekt inte lika många ”åh, vad synd” som en överkörd igelkott. Men oavsett denna empatiskala för det som anses vara sött eller inte bär vi med oss, om vi är normalt funtade, en önskan om att det gick snabbt och att djuret inte plågades. Detta mänskliga drag gäller oavsett det är en igelkott eller en grävling.
ÖVERKÖRDA IGELKOTTAR ÄR ledsamt nog ingen ovanlig syn. Evolutionen har fortfarande inte lärt dem att breda asfalterade ytor är olämpliga att passera för den som är väldigt liten och har korta ben. Men då dessa viltolyckor av det mindre formatet inträffar inser vi i varje fall att händelseförloppet gått snabbt och inte långsamt och plågsamt. Annat hade det varit för den igelkott i Veddige som för några dagar sedan räddades av undersköterskor från Räddningstjänsten Väst. För det lilla djuret hade en plastmugg av engångsmaterial blivit en dödsfälla.
Det unika med denna igelkott är inte att den haft oturen att fastna med huvudet i en plastmugg. Det unika är att denna igelkott fastnade på bild och dessutom blev räddad från en grym och plågsam svält. Med tanke på allt skräp som kastas i dikesrenar och grönområden och med tanke på hur mycket skräp som hamnar i våra hav är det många vilda djur som går en onödig och plågsam död till mötes.
FÅ GREJER ÄR så irriterande som skräp i naturen och framför allt när det ligger i dikesrenen. Irriterande därför att det rimligen är så att varje människa som är äldre än två år känner till att plast, glas, plåt och aluminium till skillnad från en äppelskrutt är väldigt olämpligt att kasta i naturen. Det är i och för sig lika irriterande att även se påsar och kartonger från hamburgerkedjor ligga i dikesrenen, men papperspåsen är åtminstone ett mindre problem för igelkotten och hans andra vilda kollegor.
Ibland hörs förslag på att snabbmatskedjorna borde betala för att deras engångsmaterial allt för ofta dyker upp i dikesrenen. Men detta är knappast en åtgärd som motverkar ett fortsatt dåligt omdöme hos en del kunder. Nedskräpningsproblemet lär kvarstå.
RIMLIGARE ÄR ATT människor kopplar in sina hjärnor och inser att skräp inte bara förfular vår natur, utan att de även bidrar till djurplågeri. Och för människor som inte kopplar in hjärnan kanske höga böter för nedskräpning kan vara avskräckande. Alternativt kan vi förse den påkomne syndaren med en oavtagbar plastspann över huvudet ett par dagar...då kanske budskapet äntligen går fram.