Revansch för Europavänner
Vid årets början trodde många, och hoppades en del, att detta supervalår skulle bli ett EU:S annus horribilis. Nu känner Europavännerna i stället att de håller på att få revansch.
EUROPA GICK IN i detta år i djup kris på nästan alla områden. Ekonomin, flyktingkrisen, det säkerhetspolitiska läget med Putin och Trump, Brexit! Kanske mest ödesmättat – i land efter land hotade högernationalistiska och Europanegativa partier komma till makten, eller åtminstone stärka sin ställning. Det gällde EU:S kärnländer som Frankrike, Nederländerna, och Tyskland. Och så utlyste Theresa May nyval i Storbritannien för att stärka stödet för en hård Brexit.
Men som vi vet gick det inte så. Geert Wilders hopp om att hans parti skulle bli Nederländernas största, grusades. De franska valen gick illa för Marine le Pen och hennes parti. Det brittiska valet blev en katastrof för Theresa May. Ingen tror längre att det tyska valet i höst kommer att hota Angela Merkel. Och flera av de högerpopulistiska partierna skakas nu av allvarliga inbördes stridigheter. EU:S kriser är långt ifrån över. Men stämningsläget är annorlunda.
EU:S kriser är långt ifrån över. Men stämningsläget är annorlunda.
EKONOMIN HAR BÄTTRAT sig en del, och de yttre hoten har stärkt känslan av att här gäller det att hålla ihop. Den oro och osäkerhet som Brexit skapar både i Storbritannien och inom det kvarvarande EU har en liknande effekt. Vi har ett nytt politiskt läge i Europa och vet inte riktigt vad det kommer att innebära. Kommer Theresa May att kunna ro ett Brexit-avtal i hamn med de nya politiska förutsättningarna, och i så fall hurdant? Och vad blir konsekvenserna av den senaste ”franska revolutionen”? Genom sina två valsegrar kan Macron bli den starkaste franske ledaren sedan de Gaulle. Men är han vuxen den rollen? Han kommer att arbeta hårt för att stärka och vidareutveckla Eu-samarbetet. Och han kommer att försöka få fart på Frankrikes stagnerade ekonomi genom en liberalare arbetsmarknads- och näringspolitik. Internationellt kommer han att driva globala hållbarhetsfrågor. Mycket viktiga utmaningar! Men hur bra blir han på att få fram genomförbara reformförslag och förankra sin politik både inom och utom landet? Det vet vi inte än.
DET SOM KOMMER att bli avgörande för nya och gamla europeiska ledare förblir nog ändå deras förmåga att hantera regionens växande ekonomiska och sociala klyftor. Missnöjet med dessa spelade en avgörande roll i det brittiska valet. I det franska yttrade det sig mest i det låga valdeltagandet där ”prekariatet” inte tyckte att det var lönt att rösta. Om inte den situationen hanteras på ett övertygande sätt kommer populismen växa sig stark igen. Till höger, men också till vänster. Och då kommer Europa åter att skakas.