Möts på mitten i flygfältsfrågan!

insändaren ”Inskränk Flygplatsen” (26/7).

LUGN OCH RO. Jag kan utan vidare förstå att man kan bli störd av ständigt startande och överflygande flygplan. Själv bor jag vid Västra Vallgatan, mittemot stationen. Bara de två företeelserna alstrar en hel del ljud. Som grädde på moset lyckliggör oss några raggare eller vad de i nutid kallas med ultrahög musik samt lite burns och motorrusningar då och då.

DETTA SKER VID stationens gatukök fredags- och lördagskvällar. Men jag kopplar bort det, tittar på TV, läser samt somnar till natten. Jag vet inte om Länsstyrelsen kan lämna sitt statiska tänkande och lämna dispens för andra inflygningsvägar under tiden 15 juli till 15 mars. Det skulle då gälla startbana 12 – 120gr till bana 06 samt landning bana 30 till bana 24. Det vore bra för alla parter om ett sådant förslag kom från er. Observera att flygplan alltid måste starta och landa mot vinden.

BETRÄFFANDE ljuddämpare så vet jag faktiskt inte vad som är möjligt utom att flygplan vid starten bör ha största möjliga motoreffekt. Och att ökad dämpning minskar effekten. HN 26/7.

Något gömt kapital finns inte på en flygklubb. Under Wow-tiden kunde man kontinuerligt förnya sitt flygplansinnehav. Det är betydligt svårare nu. De största utgifterna i en flygklubb är investeringar, underhåll och bränsle.

”RIKEMANSTERRORISTER” – vad är det för språk? Själv har jag varit aktiv medlem i mer än 40 år, främst som segelflygare. Under denna tid har träffat folk från alla samhällsklasser och med skiftande ekonomiska möjligheter. Som har brunnit för sin sport/ hobby och som oftast har fått offra en del för att få utöva den. Jag har också träffat många, som ideellt och engagerat lagt ner mycken tid på underhåll av vårt gemensamma samt som instruktörer.

Nils-anders Nilsson