REDO FÖR LÅNGLOPP.
En del badar och lapar sol på semestern. Sedan finns det sådana som Jonas Rabe. Han springer Ultravasan mellan Sälen och Mora på sin ledighet.
När han hörde talas om Ultravasan tyckte han att det lät helt galet. I år springer Jonas Rabe de 90 km för tredje gången.
Det är full fart hemma hos Jonas Rabe. Sönerna Kilian, tre år, och Leo, ett år, försöker komma överens om några legobitar. Mamma Christiane räddar den färgglada klossen från minstingen vilket utlöser en ljudlig reaktion.
– Innan barnen kom tränade jag ganska mycket. När Kilian kom tog det tvärstop, numera finns det inte så mycket tid, säger Jonas och berättar att han är uppvuxen i en orienteringsfamilj med fastrar som är orienteringsmästare.
SJÄLV HAR HAN även ägnat sig åt fotboll, pingis och innebandy.
I slutet av tonåren började han med mountainbike och det krävs ingen större slutledningsförmåga för att inse att Jonas gillar att vistas i skog och mark. Uppenbarligen väldigt mycket eftersom han lägger en av sina semesterveckor i trakterna kring Mora. Inte nog med det, för tredje gången ställer han upp i Ultravasan, loppet som går längs Vasaloppet. Målet är att springa nio mil och känna sig i hygglig form efteråt.
– FÖRSTA GÅNGEN jag hörde talas om Ultravasan tänkte jag att det är helt galet att springa 90 kilometer utan att gå sönder i kroppen, minns Jonas som både åkt Vasaloppet på skidor och kört Cykelvasan.
– Jag har alltid hållit på mycket med idrott men sedan barnen kom har jag nästan inte rört cykeln. Jag började springa lite och 2015 var jag med i Ultravasan. Jag upptäckte att det är riktigt roligt med långa lopp. Det är lite spännande, ska man klara det eller inte?
Första gången sprang Jonas på nio timmar och två minuter. Förra året var det längre sträckor på grus i kombination med att han varit sjuk strax före. I år är målet att springa under nio timmar. Han skrattar och lägger till:
– Förutsatt att jag håller mig frisk. Det blir många förkylningar i den här familjen. Och jag hade gärna haft mer tid att träna men förutsättningarna är som de är när man har en treåring och en ettåring.
EFTERSOM HAN TILL vardags pendlar till jobbet i Göteborg händer det att han kliver av tåget i Åsa på hemvägen och springer längs Kattegattsleden hem till Varberg. Och i stället för att ta tåget hela vägen in till Centralstationen i Göteborg stiger han några gånger i veckan av i Mölndal och promenerar de fyra kilometerna till jobbet.
– Det gäller att klämma in träningen där det funkar, konstaterar han.
Jonas och Christiane har inhandlat en joggingvagn där de stuvar in grabbarna och ger sig ut på löpning om helgerna. Det ser lätt och ledigt ut när Jonas springer med Kilian i vagnen, det syns inte alls att vagnen väger 20 kilo.
– Den är lite tung men det är en bra lösning, vi kan ta med oss pojkarna och träna.
BÅDE KILIAN OCH Leo har redan deltagit i sitt första lopp. De ställde upp i Papricaloppet för några veckor sedan och nu hoppas Jonas att det har tänts en liten gnista av intresse för löpning hos sönerna.
– Jag springer mycket fortare än pappa, säger Kilian och förklarar att han kommer i mål först.
Jo, eftersom han sitter i joggingvagnen som Jonas skjuter framför sig är det oundvikligt att Kilian ”vinner”. Men den 19 augusti får han inte följa med ut på banan. Då ska pappa springa själv. Klockan fem på morgonen står han och alla de andra deltagarna i startfållan.
– Vi börjar med en applåd för arrangörerna, och oss själva. Sedan sticker vi iväg.
JONAS HYLLAR arrangörerna och menar att loppet är ett av de allra bästa.
– Rent arrangörsmässigt är det otroligt bra, de har hållit på länge och vet vad som krävs. Det är heller ingen hets som i många andra lopp, Ultravasan är något som vi gör tillsammans, alla vi som springer. Det är ett trevligt lopp med en härlig atmosfär.
ANNA-MI MATZÉN