Spelade muslim för att överleva
Nu berättar Johan Gustafsson om sina sex år som fånge
Kamp. Trötthet. Befrielse.
Så sammanfattar Johan Gustafsson de nästan sex år som han suttit fången i öknen efter att ha blivit kidnappad i Mali.
– Det har varit extremt ensamt, säger Gustafsson som konverterade till islam för att rädda sitt liv.
Bilen kör länge genom öknen. Plötsligt sitter mannen han kallat ”Taxichauffören” bakom ratten, samme person som körde ut honom i öknen från Timbuktu den där ödesdigra dagen i november för snart sex år sedan. Johan Gustafsson vet inte om det än. Har slutat hoppas för längesedan. Men det är ”Taxichauffören” som ska komma att köra honom till frihet. Bilen stannar till slut vid en grupp som står och väntar.
– Jag hör på klingande svenska: ”Johan?” Jag svarar ”ja”. Jag går över och hälsas av ett gäng tårögda svenska poliser. De blir en skyddande mur runt mig ända till dess att vi landar på Arlanda, säger Gustafsson.
Frisläppandet från terrorstämplade al-qaidas nordafrikanska gren beskriver Gustafsson som oväntat och odramatiskt.
– Jag trodde aldrig det skulle bli så lätt. Plötsligt öppnas en dörr och jag är fri.
Från första stund säger han sig aldrig ha hyst några större förhoppningar om hjälp från Sverige.
–Jag vet inte varför jag släpptes, hoppas de var riktigt rejält trötta på mig. Jag hoppas och tror att Sverige håller på sin policy att inte betala lösesummor. Det är fel och försätter folk i fara.
Mali hade börjat bli allt mer oroligt när den svenske ITkonsulten kommer dit under en motorcykelresa som var tänkt att sluta i Sydafrika. I stället kidnappas han, sydafrikanen Stephen Mcgown och nederländaren Sjaak Rijke från hotell Alafia i Timbuktu. En tysk som gör motstånd skjuts ihjäl.
Gustafsson och Mcgown hölls tillsammans till svensken släpptes för omkring sex veckor sedan – men de hade inte så stort stöd av varandra. Tvärtom kunde det ibland vara ganska dålig stämning, berättar Gustafsson som inte har pratat med Mcgown som nyligen också släpptes.
–När man hamnar i en sådan här situation tillsammans tror man att man håller ihop och gör det bästa av situationen. Så är det inte alltid. Vi hade inte särskilt mycket kontakt. Vi var på samma plats och kommunicerade, men lyckades inte samarbeta.
För att överleva spelar Gustafsson en roll. Han låtsas konvertera till islam, en religion han inte har någon särskilt stor kunskap om. Då slipper han vara kedjad om nätterna, han kan röra sig fritt i lägret och han ber tillsammans med sina kidnappare – som han beskriver som unga killar från öknen.
– Jag ser det inte som om jag har varit muslim, utan jag tvingades in i den rollen för att rädda mitt liv. De här personerna var inte mina vänner. Det har varit extremt ensamt. Det var en lång tid, utan mänsklig värme och kontakt med min familj.
När Gustafsson ser tillbaka på tiden i fångenskap minns han flera svåra stunder, då han bland annat har fruktat för sitt liv.
I början, när han fortfarande var chockad och blåslagen efter att ha legat på flaket när han kördes ut i öknen, fick han en rödgul t-tröja av kidnapparna, en färg han kopplade ihop med blod. När han och Sjaak Rijke såg hur det riggades upp kameror med en flagga bakom var de övertygade om att de skulle skjutas.
– Jag tänkte att det var min sista stund och ville bara sitta för mig själv och tänka på mina nära och kära. Det fanns inget jag kunde göra. Det var ju bara en videofilm som skulle spelas in, men när jag gick fram dit ... då tänkte jag att det var slut.
Gustafsson trodde också att hans misslyckade flyktförsök 2013, som varade i 48 timmar, skulle straffas med döden. Men han fick bara en tillsägelse om att aldrig göra om det.
–De stegen kommer jag aldrig glömma. Jag hade tränat och gått mil efter mil i lägret. Varje steg jag tog var ett steg närmare frihet. Det var en enorm känsla, säger Gustafsson som beskriver både besvikelse och lättnad efter det att han fångades in igen.
Att komma tillbaka sitt vanliga liv beskriver han som att cykla. – Jag går vidare nu.
Sofia Eriksson/tt