Inget tjänstefel vid dödskrasch
I januari avled en manlig förare i 20-årsåldern efter att ha blivit jagad av polis. En förundersökning inleddes för att klargöra om polisen gjort något fel. Nu läggs ärendet ned.
Det var den 3 januari i år som en manlig förare i 20-årsåldern omkom i samband med en polisjakt. Åklagaren inledde därefter en förundersökning för klargöra ifall inblandade poliser begått tjänstefel. Nu har ärendet lagts ned.
Det var vid 13.40-tiden den aktuella dagen som polisen larmades till väg 153 i höjd med Gödestad. Personer i närheten hade då sett hur en vinglig Volvo körde i riktning mot Varberg. Föraren ska ha kört på motsatt sida vägen, in i ett mitträcke och försökt göra konstiga omkörningar.
När polisen kom ifatt befann sig bilen på E6 norr om Varberg. De bestämde sig för att försöka stoppa bilen vid avfarten mot Veddige, men när den svängde av mot länsväg 850 mot Veddige började den att öka tempot i stället för att stanna. Det var när föraren kört om en timmerbil och en personbil som han förlorade kontrollen och körde av vägen. Han avled och en passagerare skadades.
REDAN DAGEN DÄRPÅ inledde Särskilda åklagarkammaren en rutinmässig förundersökning för att klargöra om polisen gjort sig skyldig till något brott. Enligt Särskilda åklagarkammarens beslut finns det ingenting som tyder på att någon av de inblandade poliserna gjort något fel i samband med biljakten, och man har därför beslutat att lägga ned förundersökningen.
I polislagen och Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd står det att vid ett förföljande av en bil ska polisen bedöma om det är värt de risker det innebär för inblandade och personer i närheten. Om det bedöms kunna innebära för stora risker ska polisen avbryta förföljandet för att inte göra sig skyldig till tjänstefel.
I DET HÄR fallet fanns det anledning att tro att föraren var påverkad av antingen droger eller alkohol vilket innebar en påtaglig trafikfara. Åklagare anser därför att det var befogat av poliserna att först försöka stoppa färden. När föraren i stället accelererade och inte gick att stoppa på vanligt vis övergick stoppningsförsöket till en förföljelse som pågick ungefär två km innan olyckan inträffade.
Även förföljandet anses befogat då det från början inte handlade om några speciellt höga hastigheter och vägen var otrafikerad i övrigt. 20 sekunder innan olyckan rapporterade poliserna att det gick snabbare och att det var dåligt väglag. Då var hastigheten uppe i 170 kilometer i timmen. De hann inte få svar från vakthavande befäl om huruvida de skulle avbryta eller inte förrän det var för sent. Åklagaren menar att det snabba händelseförloppet innebär att det är acceptabelt att vakthavande befäl inte hunnit sätta sig in i ärendet.
HN HAR SÖKT Kajsa Sundgren på Särskilda åklagarkammaren för en kommentar.
MATILDA CARLSTRÖM