När gränserna förskjuts
När vi hamnat i ett läge där nazismen beskrivs och hanteras som en politisk åsikt vilken som helst, då händer det saker i hela samhället. Gränser förskjuts, sådant som tidigare var svårt att säga ens i slutna rum, sägs nu öppet. Så länge nazister inte går i takt i sin marsch ska de få demonstrera heter det. Polisen raljerar med politiker som ifrågasätter detta och menar att det är de som bestämt att det ska vara så. Privatpersoner som agerar mot näthat i sociala medier hängs ut med namn och adresser för att tystas. Av en avdelning inom SD.
HADE DET VARIT vilket annat parti som helst hade det blivit stora rubriker och krav på avgångar. Medier har rapporterat om saken men den stora upprördheten har uteblivit. Gränserna har förskjutits när vi blivit så vana med att Sveriges tredje största parti agerar på detta sätt att vi inte längre förfasas.
När mer och mer bli okej att säga, när SD inte längre är ett extremparti, står Nordiska Motståndsrörelsen på tur. Plötsligt är nazism bara ett parti till höger om SD. Då flyttas SD ännu längre in i värmen trots att de vilar på rasistisk grund.
När samhällets grunder hotas, när journalister hotas för att tystas, eller krafter vill rasera demokratin, då måste samhället säga stopp.
NÄR HATET FRÅN höger visas upp är det åsiktsförtryck och mobbning. När enskilda personer och journalister hängs ut på hatsajter med uppmaningar om besök då är det helt okej.
Jimmie Åkesson fick i veckan rubriker när han krävde att nazistiska organisationer ska förbjudas. Han vill självklart göra allt han kan för att flytta fokus från hans eget partis problematiska historia och tyvärr även aktuella kopplingar.
I veckan kom också propåer från statsministern om att ett sådant arbete ska inledas. Dock utan SD. Men V är välkommet. Varken SD eller V är antidemokratiska partier. Men de har för många kopplingar till antidemokratiska grupper för att det ska anses som tillfälligheter.
Ska de då tas med i dessa samtal eller lämnas utanför tills de sopat framför sina egna dörrar? Därom finns olika åsikter men ett är säkert: nu har SD:S offerkofta blivit ännu större.
Om polisen anser att det inte går att stoppa nazister att marschera på svenska gator behövs onekligen att frågan tas upp och klargörs av lagstiftarna, det vill säga Sveriges riksdag. Man får lov att vara nazist och värre saker än så, frågan handlar om vad man får säga och göra i det offentliga rummet.
I detta rum ska alla kunna känna sig trygga och inte behöva utsättas för det hot det innebär att möta människor som vill att man inte ska få finnas. Åsiktsfriheten är absolut, yttrandefriheten är vid men inte utan gränser.
NÄR SAMHÄLLETS grunder hotas, genom stenkastning mot blåljuspersonal, av terror, när journalister hotas för att tystas, eller krafter vill rasera demokratin, då måste samhället säga stopp.