Med siktet mot världens scener
JORDEN RUNT: HALLÄNNINGAR I VÄRLDEN
Han har tilldelats en uppsjö av stipendier och reser jorden runt med sin violin. Men Johannes Marmén har många drömmar kvar.
– På sätt och vis har jag redan uppnått mina drömmar, att få vara konsertmästare i en orkester och att spela kammarmusik på en hög nivå. Men självklart drömmer jag om att ta båda mina karriärbanor vidare och spela på alla de berömda och legendariska konsertscenerna runt om i världen! säger Johannes Marmén.
Violinisten från Falkenberg är en bra bit på väg mot sitt mål. När vi möts upp är det på det anrika Konzerthaus i Berlin, där han ska uppträda under Young Euro Classics, en årlig festival som samlar musiker från världens bästa ungdomsorkestrar.
– Det är fantastiskt vara här! Det är en musikers dröm att spela i en så otroligt kulturell stad, säger han.
TILL VARDAGS BOR Johannes i annan världsstad, London, där han studerar på Royal College of Music. 2014 var han en av en handfull unga musiker som tilldelades ett stipendium av den brittiska musikhögskolestyrelsen ABRSM, som med sina motsvarande 200 000 kronor täcker terminsavgifterna för en tvåårig master.
– Jag blev förstås överlycklig! Det är ett av det största stipendierna man kan få för att studera musik i London och det möjliggjorde mina studier. Nu vill jag prestera så bra jag bara kan för att visa min tacksamhet, säger han.
När han inte befinner sig på skolan i London reser Johannes flitigt. Turnéer med orkestrar och ensembler har de senaste åren tagit honom till bland andra Italien, Belgien, Japan, Kina och Estland. Han har varit med och startat upp två stråkkvartetter, är en fast del av kammarorkestern O/modernt och gästar regelbundet Helsingborgs symfoniorkester, där han agerar konsertmästare. För tillfället spenderar Johannes två veckor varje månad i Malmö hos sambon Märta och två veckor i London.
– Det är skönt de gånger man inte lever i en resväska! Ler han.
MUSIKEN HAR FUNNITS närvarande under hela Johannes liv. Pappa är pianisten Henrik Marmén och mamma Elisabet var organist i Falkenbergs kyrka. Som sexåring fick han en fiol i julklapp och resten är historia.
– Musiken fanns runt omkring mig hela tiden. Det var väldigt naturligt och inte något beslut ens, säger han.
FÖR TVÅ ÅR sedan gick mamma Elisabet bort i cancer. Familjen flyttade från Falkenberg och sedan dess har besöken till den gamla hemstaden varit få. Mest av allt saknar Johannes relationerna han hade där.
– Speciellt min mamma och en av mina bästa vänner, som tog sitt liv efter att ha kämpat med djup utbrändhet och depression. Men ett av de största musikaliska minnena jag har från Falkenberg är när jag och några vänner spelade i rockband tillsammans. Vi brukade repetera på Smedjan, ler han.
Den kommande tiden har violinisten mycket att se fram emot. Bland annat reser han nästa år med sin kvartett till i Buenos Aires i Argentina, för att under en sexmånadersperiod uppföra samtliga Beethovens stråkkvartetter.
– Ett sådant projekt är en enorm arbetsinsats och en livsförändrande upplevelse! Säger han.
Johannes i dag får syssla med de saker han alltid drömt om är han långt ifrån färdig, konstaterar han:
– Som musiker känner man nog aldrig riktigt att man har fallit på plats. Man söker alltid nya utmaningar och vill alltid bli bättre på det man gör, hela tiden. Så det finns mycket kvar!