EU måste våga ta i med hårdhandskarna
Jag är övertygad om att EU är helt rätt nivå att driva miljö- och klimatfrågor på. Eftersom klimatfrågorna är gränsöverskridande så är EU en oerhört viktig instans för att ta de nödvändiga krafttagen.
Exakt samma sak gäller arbetet med grundläggande fri- och rättigheter. Det kan låta självklart, men EU ska vara en garant för demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
Både när det gäller miljö och liberala friheter är det inte sällan som Polen är sämst i klassen. Bara strax över 10 procent av landets energi är förnybar, man kämpar med näbbar och klor för att behålla sin kolkraft och man vill riva ner en skog bara för symbolik. Landet har nyligen antagit en politik som mer hör hemma något sekel tidigare, där regeringspartiet Lag och rättvisa har försvagat aborträtten och infört en långtgående politisering av rättsväsendet, med reformer som hotar oberoendet för landets två högsta domstolar. Men också utrensningar och likriktning inom statlig radio och tv. I oerhört hög hastighet åker de ner en väg som är nattsvart.
HÄR MÅSTE EU agera. Jag är övertygad om att EU måste bli bättre på att använda sanktioner när länder bryter mot både specifika avtal och de generella Europeiska grundvärderingarna. Och dessa hot, som i dagsläget bara är hot, har lett till höga protester från Polen.
Oavsett hur högt Polen än skriker om att EU inte borde göra det ena, eller att EU inte borde lägga sig i det andra, så ska det mycket till om landet ska våga agera långsiktigt. Det är därför som deras desperation nu leder till hotet att skövla en urskog, eftersom landet känner att det har muskler att gå emot EU. Detta är avskyvärt och måste bemötas därefter.
MEN MER ÄN desperata och symboliska handlingar tror jag inte Polen kommer våga. Varför? Jo, för att stödet för ett fortsatt medlemskap bland polackerna är skyhögt och landet är EU:S största bidragstagare. Inte helt otroligt är att den föregående
anledningen påverkas i hög grad av den andra. Och givet dessa faktorer så kommer Polen vara kvar i unionen, med alla de krav som följer med.
NÄR POLEN SITTER vid bordet är det enklare för oss att göra skillnad, både eftersom vi strikt kan påtala alla övertramp de gör, men också att vi kan backa upp detta med handling.
Därför gladde det mig att jag och mina kollegor i Eu-parlamentet kunde enas om att utlösa artikel sju, vilket innebär både ekonomiska sanktioner och att landets rösträtt kan dras in. Trots detta kommer alla dessa sanktioner inte överleva Eu-rådet, eftersom något land (läs: Ungern) säkert kommer lägga in sitt veto. Och det är här som skon klämmer. Ska EU kunna göra skillnad i de stora gränsöverskridande frågorna som klimat och miljö och stå upp för grundläggande fri- och rättigheter så måste EU våga ta i med hårdhandskarna. EU kan inte bara vara en kassako, utan måste också vara en kravställare.