Halv vinst mot kommunen
VARBERG: LÅNG KAMP FÖR REHABILITERING
En dom i kammarrätten ger förlossningsskadade Sofia Dyberg Bartholdsson rätt till hjälp i samband med träning. Men för Sofia är det bara en halv seger.
Förlossningsskadade Sofia Dyberg Bartholdsson är ett steg närmare den rehabilitering hon kämpat för i över ett år. – Det känns som en halv seger, säger hon.
I augusti 2016 födde Sofia Dyberg Bartholdsson en son. I samband med förlossningen fick hon ryggbedövning, men bedövningen hamnade snett. Sedan dess sitter Sofia Dyberg Bartholdsson i rullstol.
HN har berättat om Sofia flera gånger tidigare. När hon skulle få ryggbedövningen ryckte Sofias ben kraftigt, och narkosläkaren råkade träffa en nervrot. Läkaren har i samtal med Sofia Dyberg Bartholdsson, som har MS, medgett att hon sitter i rullstol på grund av vården, men enligt besked från patientnämnden är förlamning en risk som medföljer ryggbedövningen.
SEDAN SOFIA BLEV skadad av vården har hon kämpat för att få assistans genom Varbergs kommun. Sofia Dyberg Bartholdsson fick redan på sjukhussängen i augusti 2016 rekommendation från läkarna att omgående påbörja rehabilitering i form av bassängträning. Men för att komma iväg till träningen behöver hon ledsagning.
Ärendet har nått Kammarrätten i Göteborg och på onsdagen meddelades domen. Sofia Dyberg Bartholdsson beviljas hjälp med ombyte och toalettbesök under bassängträning. Socialnämnden har gjort fel som nekat henne det tidigare.
– Att någon som är helt opartisk tycker som vi lite grann är väldigt skönt. Vi är inte riktigt i mål men en bra bit på väg. Nu kanske jag kan påbörja en vettig rehabilitering, säger Sofia Dyberg Bartholdsson.
”Om kommunen hade agerat fortare hade jag kunnat få hela mitt liv tillbaka, nu får jag inte det. Det är knäckande”
SOFIA DYBERG BARTHOLDSSON
Kammarrättens beslut ger henne alltså endast rätt till hjälp med ombyte och toalettbesök under träningen. Att ta sig till och från träningen får hon klara själv, med hjälp av taxi.
I kammarrätten yrkade Sofia på ledsagning under hela den tid som hon tränar, men det avvisades. I socialnämndens utredning har detta nämligen inte noterats, och därför kan inte kammarrätten ta beslut i frågan.
– Vissa saker som jag har överklagat går inte att överklaga, för då har handläggaren på socialförvaltningen inte tagit med det i sina anteckningar från början.
– Det är lagen om all jävlighet, säger Sofia Dyberg Bartholdsson.
HEMMA I LÄGENHETEN på Söderhöjd har julen letat sig in. Ljusstakarna lyser i decembermörkret, pepparkakshuset är redan byggt och står mitt på köksbordet.
Familjen Dyberg Bartholdsson har nu börjat vänja sig vid det nya livet, där mamman i familjen sitter i rullstol. Sofia har fortsatt assistans i form av punktinsatser, men att de får ihop vardagen är till stor del tack vare Sofias mamma och svärmor.
– Hade jag levt själv hade detta varit illa nog, men det är inte bara jag – det är en vuxen och tre barn också. Även svärmor och mamma. Bakom alla dessa papper och beslut finns det en individ, det är det folk missar hela tiden. Och barnkonventionen och barnperspektivet missar de totalt, säger Sofia Dyberg Bartholdsson.
FAMILJEN HAR KÖPT en ny bil, och med den får man ihop logistiken när plötsligt en rullstol måste räknas in.
Men ska familjen iväg behövs alltid en extra vuxen.
– Det är jobbigt att inte vara självständig, och det känns som att vi aldrig kommer att komma dit.
– Hade jag fått personlig assistans från början hade jag inte behövt sitta med det här i handen, säger Sofia Dyberg Bartholdsson och tittar ner på domen från kammarrätten.
– Sen är ju det här nyckeln till framgång, att jag får komma i gång med rehabilitering. Men samtidigt vet jag att jag inte kommer att bli fullt frisk.
ENLIGT LÄKARNA SOM hon varit i kontakt med hade Sofia haft en chans att bli frisk om hon fått rehabilitering från start.
– Om kommunen hade agerat fortare hade jag kunnat få hela mitt liv tillbaka, nu får jag inte det. Det är knäckande, säger Sofia Dyberg Bartholdsson.