Träskon krossade drängens skallben
Den 6 maj 1807 hölls rättegång i Höks härad för att rannsaka hur dråpet på drängen Bengt Persson gått till. Bengt jobbade på Laholms Kungsgård och hans baneman hette Sven Gunnarsson och var en torpare på torpet Skummershus.
BENGT VAR 22 år gammal och Sven omkring 30 och de hade råkat i slagsmål. Det slutade med att Sven tog av sig träskorna och drämde den ena i huvudet på Bengt som tuppade av. Han bars in och sköttes om, men yrade mycket och efter tre dagar dog han.
Ur Obduktionsprotokoll den 23 april 1807:
”Under den 21 dennes besiktigades Gårdsdrengen Bengt Pehrssons på Laholms Kongsgård döda kropp. Wid hårets afrakande befants en lindrig rådnad på hufwudet öfwer wänstra örat, och uti samma öra utrunnen blod. Hufwudskålen blottades ifrån sina yttre betäckningar. Wänstra tinningsmuskelen frånskildes. På det blottade tinningsbenets flata del [...] fants en spricka, som började ifrån benets öfra kant och sträckte sig ända till hörselgången.” (Läs fortsättningen av obduktionsprotokollet i faktarutan ovan.)
PROVINSIALLÄKAREN J L Westberg i Halmstad förrättade obduktionen och kom fram till att drängen Bengt Persson dött av ett slag som spräckte hans skalle.
Dråpet hade många vittnen för det hände mitt framför ögonen på det arbetslag som vilade sig efter en dags arbete med att sätta laxkistor i Lagan. I nästan alla fall av slagsmål och våld i domböckerna från 1600-1800-talen har de inblandade varit fulla, men i det här fallet säger vittnena ovanligt nog att de båda slagskämparna inte var speciellt druckna. De hade bara tagit del av den sedvanliga utskänkningen av brännvin som Laholms Kungsgård stod för efter utfört arbete.
Nu vet vi inte hur många personer arbetslaget bestod av just denna dag, men de fick dela på 3 stop brännvin, det vill säga 3,9 liter (1 stop = 1,3 liter). Arbetsfolket var torpare och tjänstefolk vid Laholms Kungsgård och Slottsmöllan, kvarnen.
DRÅPAREN Sven Gunnarsson tog till flykten samma dag som Bengt dog, men han återfanns så småningom och lämnade in en detaljerad redogörelse över händelseförloppet. De hade alltså jobbat med att sätta i laxkistan i Lagan och det hade tagit hela dagen. Det var ganska kallt och man fick stå i den strida strömmen i ån med vatten upp till armhålorna, så när jobbet äntligen var klart pustade alla ut. De fick komma in i värmen i kvarnstugan och där väntade mat och brännvin och värme. Så alla blev snabbt muntra och rusiga, konstaterar Sven. Särskilt uppsluppen tycks den 22-årige drängen Bengt ha blivit och han tog ett rep och lade det som en snara runt Svens hals – bara som ett skämt.
Men Sven, som var trött och genomblöt, tyckte inte det var så kul utan blev rentav ledsen och bad Bengt sluta. Det gjorde han inte och så satte slagsmålet igång. De andra skiljde dem åt två gånger, men sedan gick de ut på backen och Sven berättar att han höll sina träskor i handen eftersom de var blöta. Bengt var yngre och starkare och fick omkull Sven som försökte freda sig genom att vifta med träskorna och så träffade en av dem Bengts huvud.
Ett oskyldigt bråk slutade med en tragedi för båda kombattanterna – den ene dog av spräckt skalle, den andre avrättades genom halshuggning. Det här är vad som hände på Laholms Kungsgård en aprildag för 200 år sedan.
SVEN FÖRSÖKTE PLÄDERA för självförsvar och olycklig händelse. Han lämnade också intyg från prästen som visade att han var en hederlig och skötsam man. Men tyvärr ansåg rätten att han inte varit i någon uppenbar livsfara och kunde inte döma på något annat vis än till dödsstraff genom halshuggning.
”Bengt var yngre och starkare och fick omkull Sven som försökte freda sig genom att vifta med träskorna och så träffade en av dem Bengts huvud.”
Fotnot: Källa: Höks häradsrätt AIB:2 (1801–1814)