Skivrecensioner

JULMUSIK

GWEN STEFANI You make it feel like christmas (Interscope/universal)

Lite falsk marknadsföring får man nog säga, No Doubtsångerskan Gwen Stefani får det inte alls att kännas som jul. Det räcker nämligen inte att man kastar in klockspel och lite bjällror för att glögg- och grandoften ska sprida sig i rummet. Santa baby låter som en billig kopia av Eartha Kitts version från 1953 och Gwen Stefanis hopplösa Last christmas tillför inget till Whams 80-talsklassiker. Roligare då med soulpopiga My gift is you, nyskriven av Stefani, Justin Tranter och Michael Busbee, och den 60-talsfärgade tagningen av Irving Berlins gamla White christmas. Även Silent night får godkänt betyg. Fördelen med Sias julskiva är att hon själv har skrivit alla låtar. Det är ganska skönt att slippa trötta, pliktskyldiga versioner av White christmas, Let it snow eller Jingle bells. Nackdelen är att Sia Furler inte direkt är någon Irving Berlin när det kommer till att skriva livskraftiga julsånger som når igenom det allmänna bruset. Jag kan tänka mig att popsouliga Candy cane lane och charmiga Santa’s coming for us kan få ett drägligt radioliv fram till 25 december, men de lär försvinna helt i nästa års julflod. Därmed har en hyggligt anonym powerballad som Everyday is christmas såklart sämre chanser än en snöboll på Avenyn. Först tänker jag att det inte är Tarja Turunens fel. Sedan inser jag att den före detta Nightwish-vokalisten nog får ta ansvar för det här episka magplasket oavsett om det var hennes idé eller inte att spela in ödesmättade, becksvarta och gothiska rockoperaversioner av låtar som We wish you a merry christmas, Feliz Navidad, Deck the halls och en Amazing grace som är så högtravande att man får syrebrist bara av att befinna sig i närheten. Visst, Tarja Turunen har en mäktig röst, men Halloween är över sedan länge. Här sitter man och väntar på jultomten och så är det döden som står och stampar i farstun. Inte alls samma grej. Weeping Willows melodramatiska uttryck och musikaliska referenser passar förstås alldeles utmärkt när man ska slå in julmusik i fina klappar. Stråkarna, klockspelen, bjällrorna och den blå känslan finns redan på plats. På söndag och måndag spelar de i Göteborg och då kommer säkerligen de här sex låtarna att finnas med på repertoaren. Silverbells glimrar av Disneykänsla, Snow (like the snow) är en riktig Elvis-macka, The Zombies-covern This will be our year är en brittisk julpudding och avslutningsvis görs förstås Darlene Loves klassiker Christmas (Baby please come home) med stil, fart och finess.

JULMUSIK

SIA Everyday is christmas (Atlantic/warner)

JULMUSIK

TARJA TURUNEN From spirits and ghosts (Ear Music/playground)

JULMUSIK

SOFIA TALVIK When winter comes (Spotify)

Det är lätt att imponeras av Sofia Talvik. I ett par år har hon kuskat USA runt i en gammal husbil och uppträtt över hela kontinenten. Under tiden har hon spelat in ett par fina album och nu kommer även ett julalbum, där flera av låtarna redan släppts. Eller om det är ett vinteralbum, jag vet inte, det är inte direkt överlastat med bjällerklang i alla fall. Snarare avskalat och nedtonat, men samtidigt vackert och närmast känsligt. Titelspåret When winter comes och This great old christmas night låter som gamla irländska folksånger, Cold cold feet doftar Nashville och A Berlin christmas tale ekar lätt av Neko Case.

VINTERMUSIK

PERNILLA ANDERSSON Vintersånger från Garbo (Warner)

Den som följer Pernilla Andersson på Instagram har fått lära känna hennes pappa litegrand. Han har alzheimer och Pernillas texter, bilder och filmer med pappan är så fulla av respekt och kärlek att man blir alldeles varm. Sångerna på nya skivan är i flera fall en fortsättning på berättelsen om pappan. En gång ägde jag mitt liv, om skuldkänslor och kringskurna drömmar, är bland det starkaste jag hört på en svensk platta i år. När juldagsmorgon glimmar är avskalad ända ner till den flammande låga som är Pernillas röst och går över i den egna Oglimrande juldagsmorgon. Arrangemangen är ambitiösa, varierade och distinkta.