Mer Coen än Clooney i thrillersatiren Suburbicon
Här en anteckning som jag gjorde under pressvisningen av Suburbicon: Biopubliken vill inte se Matt Damon i den här typen av roll. Bara en gissning, men om Damons fans ratar Suburbicon blir det en flopp.
Jag tar allt från början. George Clooney, född 1961, gör numera vad som faller honom in. Han tjänar löjligt mycket pengar på att göra reklam för Nespresso. När Joel och Ethan Coen kallar sänker Clooney sina löneanspråk rejält, till nästan ingenting. Det har resulterat i huvudroller i filmer som O brother, where art thou? (2000), Intolerable cruelty (2003) och, senast, Hail, Caesar! (2016).
Som regissör är Clooney ojämn. Good night, and good luck (2005) är högklassig. The monuments men (2014) är en fånig och dålig skröna och krigsfilm.
I Suburbicon har Clooney dammat av ett gammalt bröderna Coen-filmmanus som uppdaterats så att det blir enkelt (kanske lite väl enkelt?) att dra paralleller till främlingsfientligheten i Donald Trumps USA och för all del även i dagens Sverige.
FILMEN, SOM VÄXLAR mellan komedi, drama, satir och thriller, inleds glatt i sprakande technicolor med en käck trudelutt på soundtracket. Det visar sig att vara en reklamfilm för villaförorten Suburbicon, ett paradis för den amerikanska vita medelklassen. I Suburbicon finns en polisstation, prima skolor, en brandkår och trevliga stormarknader. Året är 1959.
Kaos uppstår när en svart familj flyttar in i en av villorna. Då uppdagas det att alla grannarna är fullblodsrasister, redo att skriva under protestlistor och sätta upp höga plank.
Ett snabbt klipp. Hemma hos familjen Lodge sitter plötsligt två våldsbenägna inkräktare i vardagsrummet. Familjefadern Gardner (Damon) är helt hjälplös. Dramat får ett tragiskt slut. Allt detta är avklarat under filmens första tio minuter.
Sedan bygger filmen helt och hållet på överraskande vändningar, på att samtliga vuxna tycks ha egna hemliga agendor. Helt rent mjöl i påsen verkar det bara vara Gardners lille son Nicky (Noah Jupe) som har. Det är Nicky som är filmens egentliga huvudperson.
SUBURBICON ÄR VÄLDIGT mycket mer Coen än Clooney. Här finns tydliga likheter med både Blood simple (1984) och Fargo (1996). För att glädja filmkritiker och andra självutnämnda filmexperter refererar Coens till en lång rad av filmklassiker. Storyn är delvis snodd från Billy Wilders hårdkokta film noir Kvinna utan samvete (1944). I filmen finns en snygg hyllning till Cary Grant på väg upp för en trappa med ett glas mjölkscenen i Alfred Hitchcocks Illdåd planeras? (1941). Men nu snackar vi Coen och deras ofta medvetet karikerade filmstil.
DRAMA/SATIR/THRILLER
SUBURBICON Regi: George Clooney Med: Matt Damon, Noah Jupe, Karimah Westbrook, Oscar Isaac och Julianne Moore USA, 2017 (105 min)
BRISTEN I SUBURBICON är att spänningen uteblir. Barn i fara brukar vara ett kassaskåpssäkert thrillergrepp, men här finns det aldrig någon anledning till att bita på naglarna. Flera eleganta scenlösningar, dock.