Gc-banor en konfliktdesign
på ”Gångtrafikanterna har glömts bort” (3/1).
TRAFIK. Vill börja med att klargöra att jag är starkt emot ädeltrottoarcykling (inte att jämföra med cykling på cykelbanorna i centrum, som kan likna trottoarer). Jag är även emot det djävulusiska påfundet att blanda cyklister och fotgängare. Inte för att blandningen i sig utgör någon verklig fara (mer om detta senare), utan för att den vållar irritation och bidrar till osäkerhetskänsla hos såväl cyklister som fotgängare. En av de viktigaste aspekterna av cykelinfrastruktur, framkomligheten, kompromissas avsevärt genom denna halvmessyr.
”Luttrad fotgängare”, du tycker att ena trottoaren borde vara gångbana och den andra cykelbana. Det är faktiskt inget särskilt dåligt förslag. Det finns dock ett par saker det inte avhjälper, nämligen korsningssituationerna och att fotgängare i minst lika hög grad som cyklister tenderar att befinna sig lite var som helst, utan att ha någon koll.
Om det verkligen på allvar skulle vara ”livsfarligt” att som fotgängare beblandas med cyklister så skulle vi inte se dessa ändlösa mängder fotgängare som inte bryr sig om vare sig skyltar eller avdelande streck, utan går på cykelbanan. Det gör inte de olika typerna av Gc-banor till en bra idé. De utgör konfliktdesign och är långtifrån så säkra som myndigheterna låter påskina.
Lars