Fysisk närvaro i kärleksdrama
Stewe i Jonas Bruns nya roman ”Ingen jämfört med dig” är sexton och bor under sex stekheta sommarveckor i en ensligt belägen stuga tillsammans med sina föräldrar. I ett sedan länge övergivet grannhus upptäcker han en dag en ung man, John. De två faller snart i varandras armar och det som sedan händer blir en sorts kompass i deras liv.
Brun har i ett par romaner levandegjort barndomen bättre än nästan någon annan i sin generation. I ”Den andra tiden” befann vi oss genomgående i det lilla barnets ögonhöjd. Den lille läste känsligt av de vuxna men de var ändå obegripliga för honom. De stora tillhörde det gåtfulla folket.
ERIK var lite äldre, mellan tio och tolv, och blev bortvald av sin vän. Boken var en mollstämd epistel om det övergivna barnet. Nu berättar han lika levande, lyhört och med samma sinnliga precision om puberteten.
Tjugo år senare dyker älskaren plötsligt upp igen. Då bor Stewe ihop med en annan man i ett rätt anonymt förhållande men även nu i en glesbygd. De avsnitt som tillhör det förflutna är refererade medan det sena mötet mellan de två består av enbart dialoger. De båda tidsplanen varvas kapitelvis men glider efter hand också då och då samman. I de berättande, äldre delarna av historien plågas Stewe av sin pubertet, att allt känns fel och falskt, att han inte har något att säga, att bara systern får värme och kärlek och att livet i familjen är så stillastående och förljuget. Men framför allt är han rädd att de andra ska få veta att han ligger med John. Brun skildrar den första erotiken som Stewe upplever varsamt, nedtonat, men med stor fysisk närvaro. Ändå tycker jag att de där herdestunderna får spela för stor roll, att de gör Stewe och John anonyma. Banden mellan dem är starka men tycks bara vara av erotisk art. De har för lite att säga varandra.
Det blir egentligen inte bättre när de sedan träffas efter tjugo år som vuxna män. Det mötet är för all del ett minfält men det vore nog bra för berättelsen om en eller annan mina också brann av. Nu får man veta så lite om dem och det är som om ingenting egentligen hänt dem under de många åren. De har fortfarande för lite att komma med.
DRAMA
JONAS BRUN: ”INGEN JÄMFÖRT MED DIG” (BONNIERS)
Brun skildrar den första erotiken som Stewe upplever varsamt, nedtonat, men med stor fysisk närvaro. Ändå tycker jag att de där herdestunderna får spela för stor roll, att de gör Stewe och John anonyma
DET HÄNGER VÄL delvis samman med att berättelsen är en dråphistoria. Vi får ett par antydningar i början och fler upplysningar dyker upp då och då innan det som hände för tjugo år sedan, berättas. Det förloppet skildrar Brun med säker hand.
Naturskildringen delar in sommarveckorna i en sorts akter och ger berättelsen rytm. Emellanåt lyfter Brun in lyriska bilder. Stewe kan i ett ”djupare trädmörker” höra när natten ”lägger alla djur och fåglar i sin ficka”. Tonen är lågmäld med säkert återgivna detaljer.
John har kommit för att kräva tillbaka Stewe som värjer sig men ändå inte har så mycket att sätta emot i deras samtal. Han lever ungefär som de där djuren i nattens ficka, till synes skyddad men nära på i sömn eller orörlig.