Vad vet du om kraven som ställs i skolan i dag?
Tidigare fanns obs-klasser och skoldaghem för elever som inte kunde eller ville eller var för omogna att ta till sig den ofta stillasittande och lyssnande vardagen i skolan.
på Mathias Grimpes ledarkrönika (10/1).
SKOLA. Förmodligen har den unge krönikören mycket lite insikt i och kunskap om skolans värld. ”Kunskapsnivån är tragikomisk”, skriver han. Varifrån får han sina fakta och bygger sina påståenden på? Vad vet han om kraven som ställs i skolan i dag?
Själv har jag varit lärare och skolledare i de flesta skolformerna sedan 1969, pensionerad 2011 men fortfarande ute i skolan som vikarie då och då kortare och längre tid. Fyra egna barn som i två omgångar gått igenom/går igenom skolsystemet på 1980-talet och nu. Några år som politiker i Varbergs skolstyrelse – för att nämna några erfarenheter.
JÄMFÖR JAG DÅ åren 1970 – ca 1990 med dagens läge, kan jag konstatera följande:
• Läraryrkets status har sjunkit drastiskt under hela perioden i takt med att lärarlönerna sjunkit i relativa tal. För femtio år sedan hade en adjunkt lika mycket betalt som en riksdagsman. Jämför i dag! Det har haft till konsekvens att inte bara de duktigaste blivit lärare utan att man varit tvungen att ta in kreti och pleti på lärarhögskolorna.
• Kraven på elevernas lärande och stressen, inte minst betygsstressen, har snarast ökat än minskat under denna period – tvärtemot vad Grimpe påstår. Otroliga sjok med prov, nationella och lokala, väller över barn och elever och tar tid från själva lärandet. Piskan, införd av främst den liberale tidigare skolministern och militären Björklund, viner över alla.
• Under täckmanteln av progressivitet har man förgäves försökt integrera alla elever med alla andra. I själva verket kunde och kan man så dölja de besparingar man gjort under åren. Tidigare fanns obs-klasser och skoldaghem för elever som inte kunde eller ville eller var för omogna att ta till sig den ofta stillasittande och lyssnande vardagen i skolan. Det kostade förstås en del pengar. Men i ett samhälle där mantrat lyder ”Sänk skatterna!” eller höj dem i alla fall inte, finns inte pengar till dessa insatser för de mest behövande, på olika sätt handikappade eller omotiverade.
• Andelen elever med diverse problem har ökat stort under perioden jag talar om. Detta faktum återspeglas inte heller i resursfördelningen till skolan.
• Den nya tekniken med att vara ständigt uppkopplad på nätet, vuxna som barn/elever, ställer helt nya krav på samtliga inblandade, även föräldrarna. Här räcker det inte med att förse eleverna med datorer eller läsplattor och hoppas på det bästa. Ekvationen är olöst.
Grimpe hackar ner på stackars Fridolin som enligt honom gör allt fel. Men vad kan en skolminister som suttit vid knappen i tre år göra för att rätta till trettio års misstag?
Lutz Kremer Lutz Kremer, tack för att du delar med dig av dina erfarenheter från skolans värld. Inte minst som skolledare, då du varit med och format skolan. Det är däremot beklagligt att du även bekräftar min bild, och till och med kan lägga till fler problem jag missat ta upp. Dina redogörelser belyser tyvärr ännu mer hur illa ställt det är med skolan.
FÖRÄNDRINGEN MÅSTE börja någonstans. Läraryrket förtjänar all möjlig hjälp uppåt det kan få. Det är trots allt vår gemensamma framtid som gynnas genom en ökad kunskapsnivå. Den forskning jag baserar mina argument på, är därför en rekommenderad läsning för ökad insikt.
Jag kan avslutningsvis enbart hålla med dig. 30 år av problem är en alldeles för lång period. Svenska elever, lärarkåren och resten av samhället, förtjänar mer än så. ”Alla elever ska få stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt. De som lätt når de lägsta kunskapskraven ska också stimuleras för att nå längre.” (skollagen). Denna följs sällan i dag. Därför har det också blivit dags att lämna förvaltarna bakom oss, och istället släppa fram förändrare med bäst lämpad kompetens för skapandet av en riktig kunskapsnation.
Mathias Grimpe
från Mathias Grimpe.