Olivia Cooke självklar i varje scen
DRAMA
Katie jobbar på en vägkrog för lastbilschaufförer i Arizonas öken.
Godhjärtad och positiv tar hon sig an varje syssla med jämnmod. Oavsett om det gäller att bära ut tallrikar, torka diskbänken eller sälja sex till lastbilschaufförer som Bear, ansvarigt polisbefäl eller andra i området.
Akterna är för henne helt avsexualiserade. Bara ytterligare ett kneg för att betala hyran och möjliggöra framtidsdrömmen: att resa till San Francisco och söka jobb på en skönhetssalong.
MEDAN HON SPARAR ihop pengarna blir hon kär i Bruno, som kommer ny till Arizona från Tempe, Phoenix. Fåordigt för han med sig en fläkt från den stora världen. Relationen kantas av ultimatum och ett brutalt våld som går ut över Katie.
Hemma lagar hon mat åt sin arbetslösa, ansvarslösa mamma som mest ser på tv, dricker öl och ligger med olika män. Under tiden får dottern försöka tänka bort knulljuden som hörs genom villavagnshemmets lövtunna väggar.
Olivia Cookes är briljant som Katie och nyanserar rollen, som annars kunde legat farligt nära stereotypen. Nu kommer filmen att handla mer om fattigdom, livsvillkor och tillit. Även Mirelle Enos porträtt av mamman når långt under huden.
KATIE SAYS GOODBYE Regi: Wayne Roberts Usa/frankrike, 2016 (88 min)
SAMHÄLLET framstår som Katies motsats i allt. Filmen mörknar för varje minut och Katie tycks predestinerad att gå under. Ändå vägrar hon att underkasta sig. Och med styrkan hos en ökenvind reser hon sig igen.