Vårdnadstvisten som blev en kamp mellan två system

Det var en vårdnadstvist som berörde miljontals människor, en strid där två samhällssystem frontalkrockade. Dragkampen om en sexårig pojke kan indirekt ha avgjort ett presidentval och därmed medverkat till en blodig invasion.

Jag tänker förstås på kubanen Elián Gonzáles som vi kunde följa i dokumentären ”Elián – pojken mellan två världar” i SVT för en vecka sedan. Filmen ligger kvar på SVT Play till och med 1 mars.

Många av läsarna minns säkert den heta historien från sekelskiftet. Eliáns mamma försökte lämna Kuba i en båt med sonen och andra flyktingar, men av någon anledning sjönk båten och alla drunknade – utom Elián. Två fiskare från Miami hittade pojken flytande på en gummiring, och han skulle senare bland annat kallas ”vår lille Moses”.

Ja, man skulle säga mycket om sexåringen med de rädda, undrande ögonen under det närmaste halvåret. Eliáns släktingar i Miami ville nämligen behålla honom och fick stöd av exilkubanska föreningar. Han hade ju flytt till friheten.

POLITIKER KOM PÅ besök med presenter – en kongressman hade med sig en hundvalp – medan demonstranter och journalister slog läger vid familjens hus. Alla ville ha en bit av kakan.

Beväpnade poliser bröt sig in i släktingarnas hus och tog med sig Elián, hatade och bespottade av ursinniga demonstranter.

Samtidigt krävde Eliáns pappa i Kuba att få hem sin son, en konflikt som snart inbegrep även Fidel Castro och Bill Clinton. Paroller och slagord ropades av febriga demonstranter i bägge länderna.

Elián levde mitt i denna stridszon och de ständiga strålkastarljusen, ända tills USA:S myndigheter bestämde att han skulle återlämnas till sin pappa. Beväpnade poliser bröt sig in i släktingarnas hus och tog med sig Elián, hatade och bespottade av ursinniga demonstranter.

Pojken återförenades med sin pappa och flögs tillbaka till Kuba, där han väl äntligen skulle få lugn och ro? Men nej, ack nej. I hemlandet väntade tusentals demonstranter som glädjestrålande ropade hans namn, han var en nationalhjälte och Fidel Castro skulle under åren som följde gästa hans födelsedagskalas.

I DAG ÄR ELIÁN VUXEN och en hängiven Castro-anhängare. I intervjuer verkar han tämligen avslappnad, till synes opåverkad av tumultet i barndomen – och det är helt fantastiskt.

För det som stannar kvar från ”Elián – pojken mellan två världar” är dragkampen om hans kropp och själ, en galenskap som är rena barnmisshandeln.

Dessutom kan vanvettet ha påverkat presidentvalet 2000. Ni minns kanske att det länge stod och vägde mellan George Bush och Al Gore i just Florida, och politiska bedömare i dokumentärfilmen menade att tusentals demokrater hade bytt sida när Clintonadministrationen hade lämnat ut Elián.

”Om Gore vunnit hade vi sluppit Irakkriget” sade en av experterna, och det är förstås bara spekulationer.

Men visst är det en skrämmande tanke att en släktfejd kan spela en viktig roll i ett politiskt val och medverka till ett krig.

Skrämmande men fascinerande. Se filmen om Elián.