Livets gång.
Luise Hässelborg som fyller 90 år är född i Angola men är Varbergsbo sedan många år.
Luise sprudlar av energi och har mycket att berätta. Hon bodde sina första år i Angola, hamnade i Tyskland under andra världskriget och har därefter bott på flera platser, men sedan länge räknar hon Varberg som ”sin” stad.
Luise föräldrar utvandrade från Tyskland till Angola och startade en missionsstation där Luise föddes 1928. Men missionsstationen brann ner, föräldrarna förlorade allt och började om på nytt i Benguela vid kusten. När Luise var nio år dog pappan, och Luise, mamman, storasystern, storebrodern och en kusin flyttade från Angola till Tyskland.
– Det var hemskt. Mamma var sjuk, så jag och min bror blev placerade på ett internat för utlandstyskar i Swinemünde. Det var hård disciplin och vi fick stå och göra Hitlerhälsningar med höjd arm både på morgonen när Tysklands flagga hissades och på kvällen när den halades.
– Heljudar och halvjudar jagades och jag såg hur familjerna fick dela på sig under tvång på tågstation. Män för sig, kvinnor för sig och barn för sig. Barnen grät och skrek för de ville till sina mammor. Jag blev så rädd att jag kissade på mig. Jag tål inte att höra om nazisterna nu, har de inte fått nog? Vad hände sedan?
– En dag bara regnade det bomber från flygplan, jag såg inget på grund av all rök och damm och allt skedde mycket snabbt. Det låg ett stort krigsfartyg i hamnen som sänktes. Jag fick splitter i ryggen och hamnade på sjukhus. Dat fanns inga mediciner, det var i slutet av kriget. Precis innan bombningarna hade jag fått ett vykort från mamma med en adress till Danmark. Hon hade blivit transporterad dit av Röda Korset och bodde hos en mycket fin familj. Eftersom jag hade adressen blev jag transporterad dit. När jag kom svimmade mamma, hon trodde att jag var död. Jag var utsvulten, familjen ville mig väl och gav mig så mycket mat att jag blev sjuk.
NÄR KRIGET VAR slut återvände Luise till Tyskland, hon var svårt sjuk i en infektion och hamnade på sjukhus. Genom kontakter fick hon sedan jobb som hembiträde i Sverige och i Varberg träffade hon Harry. Då var hon drygt 20 år. De gifte sig och fick två barn.
– Harry som var 20 år äldre än jag ville gärna pröva Angola, så vi flyttade dit för att arbeta med export av torkade bananer till Sverige. Då var barnen fyra och två år. Men han tålde inte klimatet så vi flyttade hem efter ett år. Där drev vi Hotell Bergklinten.
Luise visar en klippbok fylld med artiklar om henne som mannekäng, hon är otroligt lik en ung Jackie Kennedy (Onassis), om hennes många segrar i olika fisketävlingar och artiklar som hennes man skrev från året i Angola.
Dessutom finns flera tidningsklipp från december 2014 då hon grep in med bara sin käpp och pudeln Beauty som vapen när två unga killar slogs utanför Peder Skrivares skola. En stor kille höll på att ge en mindre rejält med stryk. Rektorn blev tillkallad av två tjejer som såg händelsen och trodde att Luise höll på att bli rånad. En polisanmälan gjordes och rektorn sa till HN att hon beundrade Luise civilkurage.
– Ja, det blev mycket uppmärksammat, men jag vet inte vad som hände med pojkarna. Jag tycker annars att Varberg är en fin stad med trevliga människor. Över huvud taget har jag haft tur i livet som träffat så många snälla människor.
Luise Hässelborg som fyller 90 år håller sig i form med gympa och hushållssysslor. Och hon ser fram mot överraskningen på sin födelsedag.
LUISE HAR ALLTID varit mycket trädgårdsintresserad, och fortfarande har hon sin kolonilott på Håsten som hon påtar i.
– Jag får hjälp av sköterskor på morgonen och kvällen, annars klarar jag det mesta själv. Jag dammar och plockar i ordning. Jag gör lite gymnastik för att hålla mig i form och jag mår trots alla operationer och sjukdom förvånansvärt bra. Det är en guds gåva att jag alltid är glad och energin har jag fått av min pappa och mamma. Hur ska du fira din födelsedag?
– Mina barn och barnbarn ska kidnappa mig, jag vet inte alls var det blir (skratt). Det ska bli kul.