D ser filmen”
i Kroatien, som ställde upp som statister.
– Flera hundra kom och sprang mot ett stängsel under en hel inspelningsdag. Jag vågar nästan påstå att det var lärorikt för alla.
JIMMIE HADE SIN internationella premiär på filmfestvalen i Rotterdam tidigare i vintras och visades även på Göteborgs filmfestival. Jesper Ganslandt berättar om gripande reaktioner på efterföljande frågestunder. Men filmen har också fått kritik, i Variety skrev en recensent att det var en dålig idé att sätta blonda svenskar i rollerna för att göra dagens flyktingkris mer relevant för västerlänningar, som en slags variant av white lives matters. Jesper Ganslandt tycker att kritiken är ogenomtänkt.
– Det handlar ju inte alls om det. Flykt har funnits i alla tider och det är klart att man får berätta en historia utifrån sig själv. Konsten och filmen måste kunna få utforska de här sakerna, det blir konstigt att säga att man inte får det.
DET HÄR ÄR ingen aktivistfilm, understryker Ganslandt. Men han skulle se det som en bonus om de som såg filmen börjar känna saker som de inte kände innan. Och kanske finns det några som skulle behöva det mer än andra.
– Det finns ju en poäng med att pojken heter Jimmie, att han delar det med partiledaren för SD. Vi är alla likadana och jag tror att det är viktigt att förstå hur onaturligt det är att bara lämna allt man har. Ingen vill ju det egentligen. Film har ju den styrkan att få oss att kliva in i en annan värld och att vandra i en annan människas skor för en stund. Hoppas du att Jimmie Åkesson ska se filmen?
– Ja, det vore superbra, han och de andra.