När man har glas nog att kunna bjuda hela stan

Jag ligger djupt försjunken i en saccosäck i vårt uterum. För första gången under denna lediga dag har jag chans att slå ner rumpan i några minuter, och låta vårsolen skapa årets första fräknar på min näsa. För en kort stund får jag känslan av hur jag drömt om att det skulle vara här i det nya huset – massor av tid att njuta av livet och den vackra naturen runt omkring. Lugna sköna kvällar, med ett glas vin i handen och tid att andas. Men än känns det långt dit…

ATT FLYTTA ÄR nämligen mycket jobbigare och mer tidskrävande än vi hade räknat med. Detta trots att vi båda har flyttat några gånger genom livet, och borde vara visa av erfarenhet. Men nej, att byta bostad kräver enormt mycket mer planering och arbete än man tror – särskilt om man typ redan har levt halva sitt liv, och samlat på sig saker därefter.

Förstår ni hur mycket prylar två vuxna människor kan samla på sig? Nu ska dessa tu skapa ett och samma hem. Våra totalt 175 kvadratmetrar ska bantas ner till en gemensam bostad på 107. Ja, ni fattar själva. Vi har till exempel glas så att vi skulle kunna bjuda hela stan på inflyttningsfest.

VI HAR DESSUTOM värmeljus så det räcker till 2023, och badlakan så att vi inte skulle behöva tvätta på ett halvår. Utöver detta naturligtvis dubbelt av allt, så som strykjärn, elvisp och kaffebryggare (men vet ni, ingen av oss hade en brödrost!).

”Om någon vecka kommer jag att veta var alla mina kläder håller hus”

Sedan kommer vi till allt det praktiska. Två hyperenergiska personligheter kan inte ta en sak i taget och bo in sig i några veckor – saker måste hända direkt, och helst i går. Så vi valde att göra allt på samma gång; ta över huset, flytta saker från båda lägenheterna i etapper, och samtidigt renovera i det nya (visst glömmer man lätt bort att maskeringsarbetet är dödens tråkigt?).

ETT FULLKOMLIGT KAOS, men ändå helt underbart. Färgtråg och flyttlådor samsas med nyinköpta Ikea-kartonger och halvfärdiga byggprojekt. Bland gympapåsar och legobitar. Det gäller att kunna skratta åt eländet. För snart är det förhoppningsvis över.

Jag kisar mot solen och drar en djup suck. Det här kommer att bli så bra. Till slut. Om någon vecka kommer jag att veta var alla mina kläder håller hus, och den sista detaljen är troligen färdigmålad. Men innan dess är det lite jobb kvar.

ELLER RÄTTARE, SAGT ganska mycket. Två lägenheter ska flyttas klart och städas innan det är dags att knyta ihop säcken. Men sedan ska vi minsann njuta av livet i vårt nya hus – med eller utan sällskap av resten av stans invånare. Det blir bra.