Om familjelivet – i alla tänkbara dimensioner
Att säga dansk tv är lite som att säga schweizisk choklad, det är liksom underförstått att man talar om hög kvalitet. För två år sedan drogs vi svenska tittare in i danska skumraskaffärer på hög nivå i stilfulla ”Follow the money” och förra veckan hade den danska serien ”Herrens vägar” av prisbelönte Adam Price premiär på SVT.
Här handlar det om en prästfamilj med den ärelystne fadern Johannes Krogh (Lars Mikkelsen) i centrum, omgiven av vuxna sönerna August och Christian. Mina associationer gå först till den rosade amerikanska dramaserien ”Six feet under” som sändes i början av 2000-talet. Även där skildras en dysfunktionell familj vars levebröd, en begravningsbyrå, i mångt och mycket berör allas våra existentiella bryderier.
MEN TANKARNA SNUDDAR också, inte helt otippat, vid bibliska scenarion när man möter bröderna Krogh, där den ene, August, går i faderns fotspår och tycks ha en ljus framtid framför sig, medan den andre, Christian, har något olycksbådande över sin blotta existens.
Något klyschigt kanske, men knappast den enda kontrasten som tar plats i denna dramaserie. Familjens krav på karriär och det nedärvda bildningsidealet krockar med unge Christians misslyckande med studierna. Men inte heller August lyckas riktigt balansera i sina val mellan familj och karriär. Prosten Johannes pendlar mellan att vara en gudabenådad talare och en pinsam drummel som inte har vett att tiga när det behövs.
Dessvärre blir jag inte speciellt imponerad av ”Sjölyckan” som tycks vara en enda avsaknad av nya saker att berätta.
Och när hans manodepressivitet slår sönder den till ytan lyckade tillvaron får omgivningen sopa upp och städa undan för att hålla fasaden intakt. Familjedrama får gärna vara precis så här, jobbigt från början till slut, och ”Herrens vägar” kan nog bli något att gotta sig i under några måndagar framöver, när nu bitterljuva ”Bonusfamiljen” har tackat för sig.
Felix Herngren, som skapade den succéserien, har för övrigt levererat en ny komediserie på ”sommar med familjen”-tema till TV4 som plåster på såren. Dessvärre blir jag inte speciellt imponerad av ”Sjölyckan” som tycks vara en enda avsaknad av nya saker att berätta. Det gifta paret som gnatar jämt, Henrik Schyffert som självgod och nyförälskad spjuver, konflikter mellan burdusa skärgårdsbor och finsmakande nollåttor – nej, vi har sett det förut.
LITE MINDRE UTTJATAT är då att placera en hårt prövad familj i ett kraschat rymdskepp, som i nygamla serien ”Lost in space” som släpptes på Netflix förra veckan. Från 1960-talsserie till actionrulle har nu berättelsen kommit tillbaka i ny kostym och det kanske ska till att man gillar science fiction för att man ska vilja ge sig ut i rymdlandskapet och möta nya former av intelligens. Men jag gillar idén med att låta familjekonflikterna hanteras i en helt ny och krävande miljö, några tusen ljusår bort från vår trygga hemplanet. Samma syskonkonkurrens, skilsmässobråk och bekräftelsebehov där som här.