Vintern höll ut länge i år
En månad som vi minns som en väntandes månad men även en månad som var utmärkt för vintriga äventyr och sporter. Sent omsider kom alltså vintern denna säsong, men den höll ut desto längre och inte förrän den 28 mars kunde våren enligt definition inträda i Hallands kusttrakter. Ungefär tre veckor försenad i jämförelse med normalen och medeltemperaturen hamnade också på den blå skalan då -0,2 grader uppmättes i Eftra, vilket är cirka 1,5 grader under normalen. Dock behöver vi bara gå tillbaka till 2013 för att hitta en kallare mars, men tillräckligt kall för att kliva in på 5:e plats i rekordtabellen över kalla marsmånader sedan 1976.
Vädermönstret från slutet av februari fortsatte alltså under i stort sett hela mars. Högtrycksblockeringar till följs av omvända strömningsmönster på norra halvklotet matade fram kalla nedslag stup i kvarten över stora delar av Europa, och det var egentligen bara sydöstra delen som klarade sig undan de kalla utbrotten.
FÖRHÅLLANDEVIS MYCKET snö föll över landet denna vinter och även i vår så snöknappa del av Sverige föll det tillräckligt under senvintern för att lysa upp tillvaron och även, med stöd av konstsnö, bedriva en aktiv vintersportsäsong som varade ända till ”påska”. Under februari och mars noterades vid stationen i Eftra 31 dagar med ett snötäcke som bedömdes täcka marken helt, vilket är det högsta sedan 2012. I samband med den dominerande ostliga vinden så kom vi rätt lindrigt undan snöbekymren som främst drabbade de östra delarna av landet där kulingvindar i perioder initierade stråk av intensiva snöfall med svår drivbildning vilket gjorde det tidvis mycket besvärligt i trafiken. Sammantaget föll det ganska normal eller något mindre mängd nederbörd under månaden vilket rimmade väl med det lite kallare och torrare vädret.
Omläggningen av vädret till ett kallare i år väckte ansenligt medialt intresse då ett flertal rapporter om is-utbredningen vid polerna, Golf- och jetströmmens avtagande synkade väl ihop med kalluftsutbrotten. För en observatör och intresserad ter sig den sista tidens rapporter ganska omtumlande då teorierna ställs på sin spets och det ena framtida scenariot ställs mot det andra. Exempelvis skulle en svagare Golfström, som tros bero på den globala uppvärmningen och ökad påverkan från smältvatten, innebära kallare väder i Norra Europa, men skulle kompenseras av ett varmare klimat genom den pågående globala uppvärmningen. Vilket då krasst leder till att vi här uppe i norr är beroende av att den globala uppvärmningen fortskrider för att vi skall ha drägliga levnadsvillkor här i framtiden och kunna försörja oss själva med livsmedel och annat nödvändigt. Känns som om vi har ett spännande decennium framför oss där det kanske kan bringas lite klarhet i vad som kan förväntas av framtiden.
PÅ TAL OM framtiden så märks det så sakteliga hur vi växer in i väderapparnas värld där nästan varje prognos numera bryts ner i detaljer så att vår livsstil alltmer anpassas till ”in absurdum”. Jag har roat mig sista tiden på att bara lyssna av omgivningen och hitta kopplingar till väderapparna. Prova själv några dagar så skall ni märka hur utbrett det blivit. ”Vi får snabba oss att lasta för kl 11 blir det regn”, ”Men det skulle ju inte regna nu, först kl 13 skulle det börja”, ”Enligt appen skall det vara uppehåll ikväll, vi kan grilla efter 18”, ”Ingen idé att tvätta bilen, det skall regna i två dagar” och så vidare. Tacknämligt nog kommer väderapparna alltför sällan i närheten av den detaljrikedom de erbjuder då vädret ännu är fortsatt överlägset tekniken. Hur kul hade det innerst inne varit att alltid på timmen vetat hur det skall bli? Praktisk och förmodligen samhällsekonomiskt bra men förödande för oss entusiaster som lever på nöjet av att tyda och tolka utifrån egna kunskaper och erfarenheter. Sedan skall det dock villigt erkännas att man själv ett flertal gånger åkallat lägre makter över väderapparna när överraskande skurar på motorcykelturen försatt grenen i ett tillstånd som får Everglades i Florida att framstå som en öken…