Ryska tullen nära att sätta stopp för Teater Albatross
KULTUR: NERVÖSA DYGN INFÖR FÖRESTÄLLNINGARNA
Teater Albatross från Tokalynga skulle spela föreställningar i Smolensk i Ryssland, men fastnade med scenografibussen i tullen. Nu är de tillbaka på svensk mark – men det blev drama även under hemresan.
”Han var otroligt tacksam mot oss och fick för sig att vi magiskt hade ingripit i hans liv”
ROBERT JAKOBSSON
HN rapporterade för två veckor sedan om Teater Albatross från Tokalynga som skulle ha premiär med sin föreställning ”1917 – När klockorna stannade”, om den ryska revolutionen, på plats i Smolensk i Ryssland. Det var in i det sista osäkert om föreställningen kunde genomföras, då bussen med all scenografi fastnade i tullen mellan Litauen och Ryssland och blev slussad till Moskva. Där var all rekvisita till föreställningen samt teaterns två chaufförer fast. Resten av ensemblen var på plats i Smolensk. Efter två mycket nervösa dygn tilläts bussen äntligen köra vidare mot teatern. Men hur löste sig egentligen situationen?
– Det var faktiskt Kulturrådets Stefan Ingvarsson som personligen ringde och sa att hans sekreterare löst problemet med tullen, och han meddelade att bussen skulle få samla ihop sig och resa vidare. Då blev vi så jäkla glada, berättar skådespelaren och teaterdirektören Robert Jakobsson.
NÄR CHAUFFÖREN Peo Bagge och scenografen Kirill Diomchev väl kom fram till Smolensk med bussen och mötte upp de andra var det ett kärt återseende. I tullen hade tullpersonalen borrat hål i sidorna på bussen för plombering, så att de inte skulle kunna köra i väg. I övrigt var allt i sin ordning. De lyckades bygga ihop scenen lagom till premiären fredagen den 13:e och Robert Jakobsson framförde enmansshowen som planerat. Det blev en succé, meddelar han. Showen spelades ytterligare en gång på lördagen.
– Det var starka reaktioner från publiken med mycket applåder. Andra gången fick vi stående ovationer. Det var en som grät och grät och var kvar länge efter, innan han till slut pratade med oss. Han hade gått till teatern med sin före detta fru men efter föreställningen hade hon berättat att hon ville försöka med honom igen. Det är något slags försoningstema i föreställningen, som hon tydligen hade tagit till sig. Han var otroligt tacksam mot oss och fick för sig att vi magiskt hade ingripit i hans liv, berättar Robert med inlevelse.
FÖR VISSA BLEV föreställningen extra speciell, eftersom vägen dit gick så dramatiskt till.
– Vår chaufför, Peo, hade aldrig sett en teaterföreställning i hela sitt liv innan han såg vår i Ryssland. ”Vad har jag gått miste om? Det här är ju skitroligt”, sa han efter. Och Peos första replik när vi kom hem till Tokalynga igen var ”När kan vi åka igen?”, berättar Robert.
Något förvånande kanske, med tanke på att resan hem inte heller gick friktionsfritt. Då kom nästa chock.
– Bussen fastnade 12 timmar i tullen i Lettland. De var precis lika trilska. Men kranierna vi hade med oss för teatern var de åtminstone okej med på hemvägen. På vägen dit var det så ödesmättat, när de plockade ut dem ur bussen och skakade på huvudet. Men det gick ju bra.
NU HAR ROBERT Jakobsson lärt sig en läxa.
– Till nästa gång ska vi dokumentera allt onödigt noggrant. Det skulle ha stått vilka år tv-apparaterna var tillverkade, vilket serienummer de har, exakt längd på varenda sladd och så vidare. De som jobbade i tullen var vänliga men okunniga, och dåliga på engelska. Men nu är vi äntligen hemma allihop, och bussen är med. Vi är stolta att vi lyckades genomföra allt.