Vardagsrealism
DRAMAKOMEDI
De brittiska socialrealisterna Mike Leigh och Ken Loach har inget emot att göra filmer som kretsar kring helt vanliga familjer som inte har det så gott ställt. I USA är det däremot ovanligt att en kommersiell film kretsar kring en sliten trebarnsmamma i 40-årsåldern. Men här har vi Tully med esset och kameleontaktrisen Charlize Theron (Oscarsbelönad för seriemördarfilmen Monster 2003), som inte har några som helst behov av att försöka leva upp till Hollywoods skönhetsideal, i huvudrollen som Marlo.
MARLO ÄR MAMMALEDIG, och har mer än fullt upp. En nyfödd bäbis som är vaken på nätterna tär på krafterna. Sonen Jonah kräver ständig uppmärksamhet. Jonah är, som skolans rektor uttrycker saken, ett barn utanför boxen och en väldigt originell pojke (i själva verket menar rektorn autistisk) som är i akut behov av en hjälplärare. Problemet är att den kostnaden står inte skolan för.
Marlos make Drew (Ron Livingstone) är snäll, men jobbar för mycket. Drew ser inte att hustrun är på väg rätt in i väggen, men bekymrad är Marlos stormrike brorsa Craig (Mark Duplass) som är beredd att betala för en så kallad nattnanny. Marlo är inledningsvis skeptisk till att ha en främling i huset, men till slut ger hon med sig.
TULLY Regi: Jason Reitman Med: Charlize Theron, Mackenzie Davis, Mark Duplass & Ken Livingstone USA, 2018 (95 min)
VI HAR KOMMIT en bra bit in i filmen när 26-åriga Tully (inte världens roligaste roll för Mackenzie Davis) ringer på dörren. Hon är genom-