Längre straff ger inte önskat resultat
RÄTTSPOLITIK. Längre straff är tyvärr inte lika avskräckande som vi vill tro, därför borde politiken komma med förslag till andra åtgärder.
LEDARE 25/5. Det finns en tendens i den svenska partifaunan att de försöker buda över varandra när det gäller fler poliser, hårdare tag och längre straff. Nog är det så att det svenska rättsväsendet ibland framstår som väl snällt, men det är ett problem om man tror att lösningen enbart finns i tuffare tag.
Det är ett problem därför att dessa åtgärder i allt för liten grad leder till de vi alla hoppas på, det vill säga minskad brottslighet. Åtgärderna är snarare något som biter mer på oss som håller oss på den rätta sidan av lagen och därför tycker att det är rimligt att det svider extra mycket för den som inte sköter sig.
FÖR DEN SOM hamnar bakom galler är tyvärr längden på straffet inte lika avskräckande som vi gärna vill tro. Öga för öga och tand för tand har visat sig vara en svår väg att nå fram. Bättre resultat är att arbeta med metoder som gör att den som hamnat på den kriminella banan väljer en annan väg när straffet är avklarat.
Effektivare åtgärder för att minska brottslighet handlar inte minst om det förebyggande arbetet. Exempel på framgångar där man lyckas minska brotten handlar oftast om satsningar av den mer sociala karaktären. Det handlar om resurser till skolan som gör att fler elever blir sedda och får det stöd de behöver. Det handlar om satsningar i bostadsområden som gör att unga människor har sysselsättning.
En ingrediens som också är framgångsrik är närvarande och synliga poliser. Här är alltså partierna rätt på det. Det krävs fler poliser. Om de blir tillräckligt många och därmed har tid att röra sig runt i problemområden ökar chansen att stävja de små brotten och småbrottslingarna. Därmed motverkar de samtidigt plantskolan för de stora brotten och stora brottslingarna.
DET SKA PÅPEKAS att det samtidigt finns ett behov av att se över straffskalan för grövre brott, så att den trots allt känns mer relevant och bidrar till människors förtroende för rättsapparaten. Det ska också tilläggas att det finns brottslingar som tyvärr inte är mottagliga för kriminalvårdens behandlingar. För dessa kan vi inte ha någon straffrabatt. Dels är de en samhällsfara, dels föder det misstroende gentemot systemet.
Men slutligen är trots allt fakta är att ska vi minska brottsligheten är det viktigt att vi inser att de avgörande åtgärderna är de förebyggande och rehabiliterande. Det kan som sagt låta väl mjukt, men hårdare tag leder snarare till den rekyl vi vill undvika. Politiker som ägnar sig åt rättspolitiken bör rimligen redan känna till dessa fakta och därför är extra allvarligt att man tenderar att framföra förslag som handlar mer om populism än om att nå faktiska framgångar.