Det behöver inte vara knepigt
VARBERG. Det hade varit intressant att följa debatten i kommunfullmäktige då nationaldagsfirandet diskuterades. Det är en knepig fråga, det här. Eller kanske behöver den inte vara det? Det är ju Sveriges nationaldag vi firar. Det är vårt land vi hyllar och vill vara stolta över, tacka för att vi får bo i. Vi tågar med svenska fanor och sjunger svenska sånger.
Så finns det en (stor) grupp människor som av olika anledningar flytt/ flyttat hit. Naturligtvis vill de vara med och fira. Är det inte självklart att de firar sitt nya land på det bästa sätt de kan? Kanske inte genom att med perfekt uttal sjunga ”Du gamla, du fria”, men de skulle säkert vilja. De små invandrade barnen viftar glatt med sin svenska flagga. Och många funderar (en trolig gissning) på hur de ska kunna visa sin tacksamhet och glädje över att få vara med.
Vilket är då inte naturligare än att dela med sig av sin bakgrund, sina sånger och danser. Inte i paraden med svenska flaggan genom stan - men på offentliga platser - för att få visa sin uppskattning och få dela glädjen. Många vill säkert genom detta få ge någonting tillbaka och hur mycket bättre kan man göra det än att dela med sig och inkludera oss i sina traditioner. Och vilken dag skulle kunna vara bättre än just den dag som så många (ur-)svenskar kommer samman? Det är deras gåva till oss.
Eftersom jag bott rätt många år i södra Afrika kan jag tala om att svenskar i förskingringen höll rätt hårt på sina traditioner och till exempel firade midsommar mitt i vintern – till och med hoppade ”Små grodorna” till en något annorlunda midsommarstång och till omgivningens häpnad och fniss.
Jag tror inte att någon skulle förmenat oss det även om det råkat infallit på nationaldagen. Och självklart firade vi också Zimbabwe på dagar som var viktiga för vårt värdland.
Låt oss glädjas tillsammans, inte genom att förminska det svenska arvet utan genom att inkludera alla att på personliga sätt få visa glädje och tacksamhet och dela med sig av vad de har att ge oss.
Birgitta Gens