Matilda har fler isdrömmar
HN GRATTAR: KONSTÅKERSKAN FYLLER 20 ÅR
Matilda Algotsson ingår i det svenska konståkningslandslaget och storsatsar. Hon slutade på 13:e plats i EM förra året och blev därmed bästa svenska. Med ett Smsilver och ett Sm-brons i bagaget är siktet inställt på framtiden och ännu större segrar.
– Jag känner att jag har mer att ge, jag är inte färdig än. Jag vill utvecklas och nå min fulla potential, säger Matilda.
Allra första gången hon vinglade fram på isen var som treåring. Hon och systern skulle lära sig grunderna för att hänga med på förskolans friluftsdagar. Något gjorde att hon fastnade. Redan som femåring tränade hon tre gånger i veckan och vid åtta års ålder gjorde hon sin första tävling. Hon klarade ett av de elementära hoppen, en enkel axel, och just det minns hon än i dag. – Det var en stor grej. Som vuxen och elitsatsande följer hon ett rigoröst träningsprogram och är precis på väg till gymmet när vi når henne på telefon. Trots att det är eftersäsong tränar hon i ishallen fem dagar i veckan och lyfter vikter på gymmet ytterligare tre. Sommaren betyder inte ledigt utan läger först i Schweiz och sedan i Chicago, och i augusti väntar läger på hemmaplan med det svenska landslaget. Då ska åkarna presentera sina nya program för tävlingssäsongen som startar i september.
– Jag skulle vilja vinna SM och slå mina personliga rekord, och klara en trippel-trippel axel, alltså två tripplar i rad. Det är en utmaning, säger Matilda Algotsson.
JUST TRIPPEL AXEL anses vara ett av de svåraste hoppen.
Under gymnasietiden plockade hon bort ett antal kurser för att ha möjlighet att underkasta sig de timmar och åter timmar av tränande och tävlande som krävs för att klättra mot toppen. För det mesta har konståkningen varit självklar, men i höstas vacklade hon.
– Jag flyttade till Skövde för att träna i Tibro och det kanske inte var det ultimata. Det är en ganska liten stad, jag kände mig ensam och trivdes inte. Jag var verkligen nere på botten och det kändes inte värt att fortsätta med konståkningen, säger Matilda.
Samtidigt ville hon inte ta ett så stort beslut från en plats där hon inte mådde bra. Nu är hon tillbaka i Stockholm, i hemmaklubben Enebyberg, och tillbaka är också lusten och motivationen.
– Man måste vara träningsvillig och tycka att det är kul, och vara villig att lära sig och rätta till saker. Sedan är det bra att kunna hoppa högt och rotera snabbt.
Hon tycker om mångsidigheten i sporten, att det finns både tekniska och konstnärliga bitar att träna på.
– Jag tycker om känslan i lite dramatiska program och tror att jag kan förmedla något till musiken.
nerverna smyga sig på. För även om hon fysiskt är i form gäller det att också vara mentalt laddad.
– Varför gör jag det här igen? brukar jag tänka innan tävling. Men efteråt vill jag göra om det. När jag är på tävling försöker jag lita på de förberedelser jag har gjort och släppa stresstankarna. Under mina bästa tävlingar har jag tyckt att det har varit kul under tiden också.
Vad livet efter konståkningen kommer att innehålla är ett oskrivet blad. Men hon skulle gärna bo utomlands och lära sig tala flytande franska en dag.
– Konståkning är en relativt kort karriär, om man är 25 år börjar man bli gammal. Alina Zagitova som vann OS nu var 15 år. Jag tänker att jag kan göra det mesta i livet sedan, men konståkningen kan jag bara göra nu, säger Matilda Algotsson.
Konståkerskan Matilda Algotsson är inte rädd för att ramla. Däremot drar hon sig för att åka in ett par nya skridskor. – Det kan ta åtminstone två veckor innan de slutar göra ont.