Jag vill känna sommaren i varenda cell

Jag och min familj trampar sakta uppför vägen, på väg hem i försommarkvällen. Minstingen på sin lilla blå cykel – alltid lite på efterkälken, men ändå lycklig så som en 7-åring kan vara, över friheten att förflytta sig snabbt som vinden.

Luften är alldeles tung av dofterna från syren, nyklippt gräs och solvarm asfalt. Jag hisnar inombords. Blir nästan hög på livet när suger åt mig alla intryck. Ler och drar en djup suck. Livet alltså, det är allt bra fint.

VI SKIPPADE ALLA vanliga vardagsbestyr den här kvällen. Lämnade ogräs, tvätt och ouppackade gympapåsar, och bestämde oss för att carpa kvällen så mycket vi bara kunde. När Sverige bjuder på högsommarvärme ännu en dag, då måste man liksom bara hänga med. Fiskbullar blev i stället hämtpizza och picknick vid havet. Barnen jublade. Inte för att de ogillar fiskbullar, utan för att mina ungar liksom jag och min sambo gillar att fånga stunden. Och såklart för att de älskar pizza.

Jag tror att de allra flesta mår bra av att rucka på sina rutiner ibland, bryta sina vanor och skaka om sin värld litegrann. Och det blir liksom ännu lättare när solen skiner. Känslan att packa en badväska en vardagkväll och cykla ner till havet. Att dela en flaska vin på en klippa, eller låta barnen få en glass till efterrätt mitt i veckan.

” Jag vet att det kan ta slut på några månader ibland, och ibland på bara en sekund…”