Seglande hallänningar räddade migranter
Halmstadborna Helena och Fredrik Norberg, som drev restaurang i sin renoverade fiskebåt i Nissan, seglar nu i Medelhavet. De blev för en vecka sedan inblandade i ett flyktingdrama som kunde ha slutat illa – både för migranterna och för dem själva.
Fredrik berättar vad som hände natten till tisdag den 22 maj cirka sju mil utanför Spaniens ostkust när elva migranter i en överfull båt räddades av Halmstadborna.
– Klockan var kvart över fyra på natten och jag skulle gå på min vakt. Helena gick ner och lade sig. Efter en stund såg jag ett svagt ljus rakt akterut. Jag tänkte inte mer på det eftersom fiskebåtar ofta har bristfälliga ljus här.
Men snart hörde Fredrik motorljud och såg en liten båt som närmade sig i hög hastighet.
– Vi seglade med fyra knop, den andra båten höll minst den tredubbla hastigheten.
FREDRIK FICK EN känsla av att allt inte stod rätt till och ropade på Helena, som kastade på sig en överlevnadsdräkt och rusade upp på däck, med en sko på foten och en i handen.
– När båten kommer i fatt oss ser vi ett tiotal unga män med desperation i blicken som står upp i den lilla båten och skriker på arabiska. Det var surrealistiskt. Är de pirater, ska de ta över båten och slå ihjäl oss?
Fredrik och Helena försökte lugna männen och förklara att de skulle försöka hjälpa dem.
– Vi hade då förstått att de var migranter.
Den lilla båten försvann i mörkret för att en kort stund efteråt komma emot S/Y Wilma från andra hållet.
– De kom farande i full fart och rammade oss rakt i sidan. Tre-fyra män stod i båten beredda att hoppa över på vår båt. En lyckades komma upp på vårt däck. Två andra hamnade i vattnet, berättar Fredrik.
DEN CIRKA FEM meter långa plastmotorbåten fick kort därefter slut på bensin och låg drivande i havet i mörkret.
– Vi skickade nödanrop, mayday, mayday, man överbord. Sedan hjälpte vi mannen ner i sittbrunnen, svepte in honom i en filt och gav honom vatten. Han såg livrädd ut.
De fortsatte att cirkulera i området för att leta efter de två nödställda.
– Mannen på vår båt ropade till de andra och fick besked om att de två hade fiskats upp i den lilla båten.
Efter någon timma kom en räddningshelikopter. Eftersom ingen var i livsfara ville de inte gå ner och hämta upp migranterna utan flög tillbaka med beskedet att ett sjöräddningsfartyg var på väg.
– Vi låg kvar på behörigt avstånd från migranterna. Vi vågade inte gå närmare. När helikoptern försvann trodde de att de var övergivna och vi befarade att de skulle försöka ta sig ombord på vår båt igen, vilket hade kunnat bli farligt. De var sjösjuka, hungriga och törstiga. Mannen på vår båt berättade på franska för Helena att de kom från Algeriet och hade varit på havet i fem dygn.
HELA DRAMAT PÅGICK i över tre timmar. När sjöräddningsfartyget hade plockat upp migranterna kunde Fredrik och Helena äntligen pusta ut.
– När vi såg sex-sju man stå på sjöräddningsfartygets däck, och tacka oss med händerna över sina hjärtan för att vi hade hjälpt dem – då blev man lite blödig. Mannen på vår båt tog oss i hand och beklagade att de hade ställt till det för oss. Det finns de som tänker att de här människorna är så annorlunda mot oss, men jag är säker på att även en lagom fet 50-årig svensk skulle ha betett sig lika desperat i samma situation, säger Fredrik.
VARKEN HAN ELLER Helena har blivit rädda för att fortsätta segla i Medelhavet efter händelsen.
– Vi känner oss mest glada och nöjda med att ha räddat elva personer från att drunkna.
Enligt FN:S flyktingkommissariat, UNHCR, har hittills i år 646 människor drunknat i Medelhavet under sina försök att nå Europa. Under hela 2017 var antalet 3139 och 2016 dog 5 096 personer.