Blodet i förarsätet räckte inte som bevis

Bilen voltade. Blod i förarsätet från den berusade mannen och bilnyckeln i hans ficka. Tillräckligt för att fälla honom för rattfylleri? Nej.

Att beviskraven ska vara höga ligger som en grund för rättssäkerheten. Och att de ibland kan ses som riktigt höga framgår av en dom i tingsrätten häromveckan: Vem körde egentligen den bil som sent en kväll for ut i vägkanten, sladdade och voltade på landsvägen i Falkenbergs kommun?

Följ med i denna något speciella historia.

Polisutredningen om vittnet: ”Hon såg i backspegeln hur en bil bakom henne körde av vägen och slog runt. Hon blev förvånad och sa till sina kamrater att ringa ambulans och under tiden vände hon bilen. Hon hann köra några hundra meter innan hon gjorde en u-sväng och körde tillbaka till olycksplatsen. Det tog bara några sekunder att vända.”

PÅ OLYCKSPLATSEN HADE två personer tagit sig ur bilen, en man och en kvinna: ”Mannen verkade skadad, han var blodig i ansiktet och på t-shirten och uppträdde förvirrat. Kvinnan verkade oskadd. De påstod att det var en tredje person som kört bilen och blivit upplockad av en annan bilist”, uppgav vittnet.

Polis och räddningstjänst kom dit. Inledningsvis hängde påståendet kvar, att det var en tredje person som skulle vara föraren.

Polisen var skeptisk, trodde att det i själva verket var mannen på platsen som hade kört, uppenbart berusad. Han kom senare att förklara att han varit på grillfest, hade druckit en halv flaska sprit och tio starköl under några timmar och sedan satt sig att sova i bilen. Han skulle ha vaknat, som passagerare, först när bilen voltade.

Snart gav kvinnan en förändrad beskrivning. Hon sa att det var hon som hade kört, men hade inte vågat erkänna detta direkt efter olyckan, bland annat eftersom hon inte hade något körkort. En olovlig körning alltså.

POLIS OCH ÅKLAGARE trodde henne inte. De var fortsatt övertygade om mannens skuld. Han hade för övrigt 1,22 promille i blodet.

När Nationellt forensiskt centrum (NFC) gjort en analys så visade det sig att både förarsätets krockkudde, ryggstöd och nackstöd hade dna från blod eller sekret som ”extremt starkt” (vetenskapens mest övertygande uttryck) talade för att det kom från mannen. (Även om krockkudden också hade lite spår av dna från någon annan.)

När mannen fördes till sjukhus efter olyckan så noterade en sjuksköterska, som tillfrågades av polisen, att det var mannen som hade bilnycklarna i flickan. * Domen i Varbergs tingsrätt avslutas med det uttryck som är vanligt vid friande domar, att det ”inte är ställt utom rimligt tvivel” att det verkligen var den åtalade som körde bilen.

* För fällande dom ska det alltså vara ”ställt utom rimligt tvivel” att en person gjort det som han är misstänkt för, en formulering som är hämtad från den engelskspråkiga domstolsfrasen ”beyond reasonable doubt”.

* Efter en dom i Högsta domstolen 1980, där beviskraven klargjordes i ett våldtäktsmål, fick uttrycket ett allt större fäste i svenska domar.

* Begreppet har dissekerats och diskuterats bland juridisk expertis utifrån att det ändå är ett subjektivt begrepp med stort tolkningsutrymme: Vad är ett rimligt tvivel? Går det att närmare definiera? Han åtalades för grovt rattfylleri. Tillräcklig bevisning? Tingsrätten friade honom, trots nyckeln i fickan och dna-spår i blodet i förarsätet. Det finns en alternativ möjlighet som mannen och kvinnan själva påpekat och som tingsrätten inte ville bortse ifrån. Kvinnan hade ju sagt att det var hon som körde. Och tingsrätten ser ingen direkt anledning till att hon skulle ljuga – även om hon är närstående till mannen, de har tidigare varit ett par, och därför inte behövt avlägga någon vittnesed.

TINGSRÄTTEN: ”Det kan inte uteslutas att de dna-spår från honom som hittats vid förarplatsen kommit dit i samband med att han hjälpte kvinnan ut ur bilen. Att han hade bilnyckeln i fickan när han kom till sjukhuset bevisar inte heller att det var han som körde bilen, eftersom båda berättat att bilen kunde köras även utan nyckeln i tändningslåset.”

Jo, så är det med moderna bilar. . . – Jag ska läsa domen grundligt. Jag får se om jag ska överklaga till hovrätten, säger åklagare Olof Åberg. Nu har ni ju starkt bundit er till att det var mannen som körde. Är det något som hindrar dig och polisen från att byta spår och åtala kvinnan för olovlig körning, utifrån den alternativa förklaringen?

– Nej, det finns inget principiellt hinder, men det blir en senare fråga, säger åklagaren.

HÅKAN BERGSTRÖM