Pionen – en kejserlig blomma
TRÄDGÅRD: FOLKFEST I KINA NÄR PIONERNA SLÅR UT
Staden Luoyang, som ligger i provinsen Henan söder om Gula floden, räknas som pionens huvudstad och varje år drar pionfestivalen horder av människor. Både inhemska turister och besökare från hela världen kommer för att fira den kejserliga blomman. Jag åkte dit i april, då trädpionerna var som vackrast. Kommer man senare på våren är det luktpionernas tur att förföra oss turister.
RABATTERNA LÄNGS huvudgatorna i Luoyang är tätt planterade med trädpioner, på hotellen står krukor med nyss utslagna blommor och överallt i staden dyker pionen upp på all möjliga platser. I Luoyang bor ett par miljoner människor. Staden är i sig ingen skönhet, men när pionerna slår ut förvandlas den fula ankungen till en svan.
I år hölls festivalen i Luoyangs internationella pionträdgård under hela april månad, och att gå i parkerna var som att vandra i ett hav av blommor. Parken visar en sådan mångfald av trädpioner att man som besökare nästan har svårt att ta in skönheten – fält efter fält med röda, rosa, vita och gula pioner avlöser varandra. En upplevelse som jag ska leva länge på.
Totalt lär det odlas 320 olika sorter i Luoyang och de har sammanlagt 20 000 plantor att visa upp. I växthusen pågår ständigt forskning för att få fram nya sorter och just nu verkar det vara den gula trädpionen som är mest attraktiv. En av cheferna för Luoyang International Peony Garden är Zhangshu Ling. Hon visar stolt upp nyheterna i parken och har bland annat fått vara med om att en av deras pioner åkt med upp i rymden i ett kinesiskt forskningsprojekt.
Från den internationella pionträdgård kan man * Buskpioner kallas också för trädpioner. Pionerna är vedartade, det vill säga de vissnar inte ned på hösten, vilket gör att trädpion känns som ett mer passande namn. Vetenskapligt använder man dock benämningen buskpion. Den växer busklikt och kan med tiden bli en rejält stor planta, nästan som ett litet äppleträd där den trivs. * Pionen gillar att växa i halvskugga. Eftersom grenarna lätt kan gå av är det lämpligt att plantera den där den får stå ostört. De vanligaste i svenska plantskolor i dag är Paeonia delavayi, röd- eller gulblommande småblommiga arter och de vackra vita i Gansu-gruppen samt många nya namnsorter. göra en skumpig bussresa genom hela staden och nå en annan trädgård i Luoyang, som är mer folklig och festinriktad. Där verkar kineserna uppskatta besök från Sverige lika mycket som vi uppskattar pionblomningen.
TRÄDPIONEN, ELLER buskpionen som den också kallas, har en lång historia i Kina. Den har odlats i mer än tusen år, i första hand för sina rötters skull.
Pionen växer vild i delar av landet. Under kejsardynastierna blev den otroligt populär och togs in för att förgylla trädgårdarna, men planterades också i kruka. Just trädpionen har bland annat kallats för ”Blommornas kung” och går än i dag under namnet Mutan. Namnet betyder manlig röd blomma. Pionfestivaltiden i Luoyang är en riktig folkfest med underhållning och
attraktioner som ska locka hela familjen att fira nationalblomman. För kineserna är trädpionen en viktig del av deras historia, och enligt traditionen odlas den kommersiellt också för sina rötters skull. Pionrötterna innehåller ämnen verksamma mot reumatism, gikt, epilepsi och ångest enligt den kinesiska medicinkonsten. Eftersom roten är giftig ska man dock inte prova, bättre att ha plantan för sin skönhets skull.
Länge fick kineserna ha pionerna för sig själva. Det var först på 1800-talet som europeiska växtjägare fick upp ögonen för dem, när ryktet om den gigantiska rosen utan taggar spreds över världen. Även om Marco Polo redan hade beskrivit den vackra växten med blommor stora som kålhuvuden.
En gigantisk ros utan taggar, med blommor stora som kålhuvuden. När trädpionen kom till Europa hade ryktet om dess skönhet redan flugit före. I dag är Kinas nationalblomma en buske som även vi i Sverige älskar. Följ med till pionfestival i Kina.
EN AV DE vackraste trädpionerna, Paeonia rockii, lär ha kommit med ett skepp till Europa år 1802. Rockii blir en stor buske, upp till två meter hög, den får stora vita blommor med en djup mörk lila mitt. Dessutom doftar den.
Till att börja med fick den inget eget namn. Så småningom hittades den vildväxande av den amerikanske växtjägaren Joseph Rock och fick sitt namn efter honom. Den rockii som i dag finns i svenska trädgårdar är korsningar. Den äkta lär bara finnas kvar ute i det vilda i Gansu-provinsen i Kina.