Livets gång.
Det är systrarna Viveka och Ulrika Adamsson som ligger bakom dansbandskvällar i Nöjesparken i VARBERG.SIDORNA
Ulrika och Viveka är systrarna som älskar dans. Så mycket att de för fem somrar sedan startade dansbandskvällar i Nöjesparken i Varberg. Det blev succé.
”Första året hann vi själva aldrig dansa”
Åldersskillnaden mellan Ulrika, 49 år, och Viveka, 62 år är förhållandevis stor. Men tiden och dansen har fört dem närmare varandra.
– Jag bodde i Falkenbergs som barn och Ulrika är uppväxt i Varberg, men vi har alltid haft bra kontakt även om jag kanske fungerade mer som en extramamma när Ulrika var liten, säger Viveka.
Dansen har alltid funnits där. Intresset för dans är stor i deras släkt och har gått i arv till barn och barnbarn.
För Ulrika började suget komma då hon var liten men det kunde ha blivit stopp där. Både hon och Viveka skrattar åt minnet.
– Jag tjatade till mig balettkursen men det blev inte som jag tänkt. Man skulle göra olika positioner, det var för svårt för mig och jag avskydde det. Det var hemskt, jag grät varje gång, säger Ulrika.
Men skam den som ger sig, när hon var 17-18 år anmälde hon sig till en buggkurs. Inspiration hade hon fått från de bygdegårdsfesterna hon gick på ett par gånger per år på den tiden. Och bugg var helt rätt.
– Jag har hållit på att dansa mer eller mindre sen dess. När jag läste på Växjö universitet 1995-1998 fanns det en dansklubb där. Om man löste ett medlemskap så kunde man dansa hur mycket man ville...och det gjorde jag. Jag dansade allt möjligt.
Viveka dansade lite folkdans som barn, men sen blev det inte så mycket förrän 1994, ett par år innan lillsyrran dansade loss på universitetet.
– Jag tyckte att det var kul med dans och har alltid gillat att röra på mig. Jag anmälde mig till en buggkurs och året efter började även båda mina barn. Dansen ger glädje, säger hon.
SYSTRARNAS INTRESSE för dans fortsatte. Ulrika berättar:
– Jag kan åka 20 mil enkel resa för att dansa. Vi är ett stort gäng i Varberg som kan åka långt för dans, men jag och Viveka pratade om att det borde gå att ordna på närmre håll.
Ögonen föll på Nöjesparken, 2014 tog de kontakt och fick hyra anläggningen. Ulrika och Viveka funderade länge på vilket dansband de skulle bjuda in. Det blev Dreams. Sen var det bara att köra igång.
– Vi gjorde reklam för dansbandskvällen i olika dansgrupper på facebook och satte upp affischer, det var lite nervöst för vi betalade allt ur egen fick men det blev succé. Många kom och hjälpte till och det kom publik långväga ifrån, berättar de.
De beslutade att fortsätta med danskvällarna. Konceptet är detsamma. Danskvällen inleds med en entimmes danskurs mellan klockan 18-19 och därefter blir det vanlig dans mellan 19 och 23 med en fikapaus i mitten. Då gäller det att ha ordning på logistiken.
– Fikapausen är jätteviktig. Den är bara en halvtimme och på den tiden ska man hinna serva 150-300 personer. Det gäller att kaffetermosarna är fulladdade, säger Ulrika.
ULRIKA LEDDE UNDER 1,5 år egna danskurser i fox men slutade av tidsbrist. Men 1-2 gånger om året lockar hon dansinstruktörer för helgkurser i Varberg.
– I april hade vi Ronie Sahle från Stockholm. Han
åker runt i hela världen som professionell instruktör i fox och kizomba. I två år fick vi vänta på honom, säger hon.
Viveka och Ulrika berättar att valet av dansband är oerhört viktig för dansbandskvällarna. Men numer är det inte de själva som privatpersoner som ansvarar för danskvällarna utan de har startat den ideella föreningen Dansfixarna i Varberg, Ulrika är ordförande och Viveka sekreterare.
I sommar ordnar Dansfixarna nio danskvällar på måndagar Nöjesparken i Varberg.
– Första året hann vi själva aldrig dansa, men nu har vi mer tid. Och det är jätteroligt, berättar de. * Ålder: 62 år * Bor: Varberg * Familj: Två barn, tre barnbarn * Åder: 49 år * Bor: Varberg * Familj: Sambo och två barn