Bönderna ger stöd till varandra
LRF:S omsorgsgrupper är till för att stötta bönder i kris. Redan nu får de samtal från lantbrukare som är oroliga, och mår dåligt över bristen på foder.
– Det är en oerhörd psykisk press för de lantbrukare som får se sina djurs beten försvinna och torka bort. Man flyttar djur, man vattnar vad man kan och hämtar det foder som finns, men det skapar en väldig stress, säger Anders Richardsson som är ordförande i LRF Halland och fortsäter:
– Det påverkar sömnen, och så jobbar man sämre nästa dag. Ovanpå det kommer en oro för ekonomin.
FÖR ATT STÖTTA sina medlemmar har LRF omsorgsgrupper.
Ibland kallas de också för bondekompisar.
– Målet för omsorgsgrupperna är att stötta och vägleda, ofta i ett tidigt skede. Många gånger handlar det om djurskyddsärenden. Finns det djur som mår dåligt finns det nästan alltid också en människa som mår dåligt. Just nu är många väldigt oroliga över bristen på foder, säger Anders Richardsson.
Anders Nilsson i Skråmered är en av kontaktpersonerna för Laholms omsorgsgrupp.
Han driver själv en mjölkgård utanför Våxtorp, och har varit kontaktperson i ett tiotal år.
– Vi är väldigt hårt drabbade i Laholm. Det är ont om både bete och foder, och många har redan börjat tulla på vinterlagren, säger han och fortsätter:
– Att bygga upp en djurbesättning tar många år. För oss som är djurbönder så kan det handla om ett helt livsverk som riskerar att försvinna.
Anders Nilsson har redan fått flera samtal från oroliga kollegor.
– Det viktigaste är att ingen går ensam igenom det här. Att vi håller koll på varandra och försöker fånga upp om det är någon som inte verkar må bra. Vi sitter alla i samma båt, och får försöka göra vad vi kan för att lösa situationen, säger han.
LRF försöker bland annat att ordna fler möten och träffar än vanligt.
– Vi behöver träffas och bara prata, kanske har man lite tips att delge varandra. Det kan också vara bra att göra något annat ibland, vi ska ha bygdevandringar i sommar, så att man får lite annat att tänka på och det kanske kan skingra oron lite, säger Anders Nilsson och fortsätter:
– Det är också viktigt, så att man inte fastnar i enbart dystra tankar, även om detta förmodligen är den värsta krisen vi har haft i alla fall under min tid som bonde.
Själv hoppas han fortfarande på rejält med regn. Det finns fortfarande en möjlighet att gräset kan repa sig och ge en skörd i september/oktober.
– DET VÄRSTA som kan hända är att vi får en liknande situation även nästa år, för då är det nog ingen som har något i lager. Som bonde vet man att det alltid är lite av ett lotteri med vädret, men detta är något helt extremt.