Dottern togs ifrån henne

Mamman i Falkenberg anses inte kunna skydda sin dotter från pappans hedersrelaterade våld och hot, trots att hon separerat från honom. Det är huvudskälet till att dottern tvångsomhändertagits, vilket upprör mamman.

– Det krossar mitt hjärta att jag ses som en del i ett hedersförtryck, när jag vill göra allt för min dotter, säger en mamma i Falkenberg vars dotter tvångsomhändertagits.

Kammarrätten biföll nu i sommar socialtjänstens begäran om att flickan, som är i nedre tonåren, ska vara tvångsomhändertagen enligt LVU, lagen om vård av unga. Därmed har hon placerats i ett familjehem. Omhändertagandet har godtagits i domstolen framförallt med motiveringen att mamman inte förmår skydda sin dotter från pappans eventuella hedersrelaterade våld och hot – en pappa som troligen inte är kvar i landet och som kvinnan separerade från 2009, även om det sedan dess förekommit en viss kontakt:

– Ja, barnen saknade honom och han fick vara här hemma i november förra året, vilket var ett misstag, säger mamman.

DET VAR DÅ det hände, det som utlöste ett kraftfullt ingripande från socialtjänsten: att pappan gav sig på dottern med en träslev och hotade att kasta en högtalare på henne, tills mamman gick emellan. Händelsen sågs som ett led i våld och hot från mannen.

Mamman har en utländsk bakgrund, men är uppvuxen i Sverige och starkt rotad i den svenska vardagen. Hon reagerar starkt på att socialtjänsten nu har gjort även henne till en del av pappans hedersrelaterade våld.

–Man säger att jag begränsar henne, men jag har bara reagerat som vilken annan förälder som helst när jag sett att hon chattat med män och lagt ut bilder på sig själv på nätet i olämpliga sammanhang, säger mamman.

FLICKAN HAR HAFT problem, varit mobbad i skolan, haft dåligt självförtroende och hamnat i utsatta sammanhang. Därför inser mamman att socialtjänsten skulle behöva ge stöd på frivilliga grunder, men hon är uppriven över att i stället ha fått sin dotter omhändertagen.

Den som läser kammarrättens dom dyker också in i en motsägelse: Trots att domstolen i sitt resonemang refererar att mamman numera kan tänka sig ett frivilligt samarbete med socialtjänsten om insatser för dottern, så skriver samma domstol ändå i sin slutkläm: ”Eftersom XX (mamman) inte samtycker till sådan vård måste den ges med stöd av LVU.”

– Det stämmer inte, jag accepterar att hon på frivillig väg kan behöva placeras en tid i familjehem och med fortsatt kontakt med mig.

När socialtjänsten för några år sedan utredde situationen i hemmet så kom man fram till att ”mamman

Bakgrund: Lag om vård av unga, LVU

* Sett över en längre period, så har det årligen brukat röra sig om 10–20 barn eller ungdomar som för längre eller kortare tid tvångsomhändertas enligt LVU i Falkenbergs kommun.

* För yngre barn är det i regel allvarliga brister i hemmet som motiverar LVU, medan det för äldre ungdomar kan handla om att deras egen livsföring riskerar att skada dem.

* Det har ofta påpekats att Lvuingripanden tillhör socialtjänstens svåraste avvägningar: ibland kan det ses som ett maktövergrepp när socialtjänsten ingriper eller som en förödande inaktivitet när socialtjänsten inte ingriper (om en vanvård sedan uppdagas).

* Socialtjänsten kommenterar av sekretesskäl inte enskilda ärenden, så artikeln bygger på vad som kan ses i domar och dokumentation samt uppgifter från mamman.

* Minst var sjätte månad ska Lvuvården övervägas på nytt. gör vad hon kan för att skydda sig och barnen” och att hon även har ”ett stort stöttande familjenätverk”.

DÄRFÖR ÄR DET en rimlig fråga och invändning hur den bilden kan ha förbytts i det som nu läggs henne till last: att hon inte kan skydda sitt barn, att hon själv deltar i kränkningar av dottern, att hon rent av skulle ha krävt en gynekologisk undersökning av dottern för att konstatera om hon alltjämt var oskuld.

– Det där är inte sant. I ett samtal oroade jag mig för att hon kanske utsatts för övergrepp och sade att det kanske gick att undersöka. Man snurrar till allting, säger mamman.

HON KÄNNER VANMAKTEN över att nu inte ha träffat dottern på åtta månader, trots att sådant umgänge bör ordnas. När socialtjänsten ingrep så var det inledningsvis genom en frivillig placering av dottern i familjehem, genom samtycke med mamman.

– Men efter att par månader utan att jag fick träffa henne, så följde jag det dåliga rådet att motsätta mig den frivilliga vården. Då slog man till med LVU, säger mamman.

Och flickan, efter att själv ha varit vacklande i sin inställning, sade vid prövningen i kammarrätten att hon saknar sin mamma, att hon ”hade ett bra, vanligt liv där hon inte kontrollerades eller förolämpades av sin mamma”.

Dottern har nu dessutom avvikit från familjehemmet. De sociala myndigheterna vet inte var hon är.