Brandflygarna spanar från luften
NYHETER: ”Det handlar om minuter”. De frivilliga piloterna hjälper till att upptäcka bränder. HN hängde på.
På Getterön har regnet gjort en snabb visit som omväxling. Detta hindrar dock inte piloterna i Frivilliga Flygkåren (FFK) från att fullfölja sina dagsrutiner. De har flugit brandflyg en till tre gånger dagligen sedan tidigt i maj.
– Det har varit ett otroligt ansträngande år för FFK, säger Janne Andersson, ställföreträdande länsflysgchef. Förra året flög vi cirka 15 timmar brandflyg i Halland. I år har vi hittills flugit upp mot 300.
FFK:S brandflygningar görs av frivilliga piloter och flygplanen hyrs av lokala föreningar, i detta fall Varbergs Flygklubb. Kostnaderna står länsstyrelsen för, som finansieras av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Brandflygens uppgift är att spana efter brandrök för att så snabbt som möjligt upptäcka skogsbränder.
SVERIGE TÄCKS AV ett antal brandflygslingor. FFK i Varberg ansvarar för Kungsbacka, Varberg och Falkenberg, en sträcka som tar cirka 1,5 timmar att flyga.
– Vi är runt 20 frivilliga som turas om, säger Janne Andersson. Man flyger intensivt i några dagar, med flera pass. Sedan har man några dagar där man får ägna sig åt familjen.
Janne Andersson beskriver att det är känslan av att flyga som engagerar piloterna.
– Det är den särskilda frihetskänslan som gör att man vill ta certifikat. Men när man har betat av att flyga runt släkt, vänner och jobbarkompisar, så frågar man sig vad som ska hända nu? Då är det många som väljer att engagera sig i FFK. Man får flyga och man får bidra till samhället.
FFK i Varberg har upptäckt tio skogsbränder i år.
– Det har varit extremt mycket brandflyg. Folk är tröttkörda. Man har lagt ner mycket tid och det är brist på flygplan.
Men samhällsengagemanget får piloterna att fortsätta.
– Det känns positivt att få hjälpa både räddningstjänst och samhälle – att få vara en del av något större. Exempelvis i söndags om vi inte flugit och sett branden i Skällinge, så hade det kunnat gå riktigt, riktigt illa. Då förstår man att man har tillfört något. Det handlar om minuter, berättar Janne Andersson
FLYGPLANET FÖR DAGEN är en Piper PA28R och är ett av världens vanligaste propellerdrivna allmänflygplan. De färdas i 200 kilometer i timmen, 500 meter upp i luften och i planet sitter en befälhavande pilot och en spanare. Det är spanaren som ansvarar för att lokalisera bränder, fotografera och kommunicera med SOS. Vid upptäckt brand görs en avstämning av området och en lägesbild förmedlas till SOS. Planet kopplas samman med RAKEL (blåsljusmyndigheternas sambandssystem), varvid position uppges, bilder skickas och via tät kommunikation vägleds räddningstjänsten till branden.
– Vi ser ju precis vart det brinner, säger Patrik Carlsson, spanare. Räddningstjänsten kan stå precis framför utan att se. Det kan bero på allt från vind åt fel håll, till tät skog. Det hade inte gått överhuvudtaget att få en lägesbild utan flyg.
En brand kan upptäckas på över 25 kilometers avstånd uppifrån luften. När Janne får frågan hur stora de upptäckta bränderna har varit, svarar han nöjt:
– De har inte varit så stora, för vi har upptäckt dem i tid.
Men flygningarna görs inte utan uppoffringar. Med den starka solen blir luften ojämn och skapar luftgropar. I kombination med de cirkulerande sträckorna skapas ett utmanande klimat för piloterna.
– Det är många som blir illamående uppe i luften. Jag kan säga såhär, det har kräkts i planet, skrattar Janne.