Lars Teglund samlar arga insändare i ny bok
Finns det något svenskare än att skriva en ilsken insändare i stället för att säga ifrån direkt? Inte enligt Lars Teglund, som i boken Dagens ris har samlat de argaste och roligaste läsarbreven till tidningen Norrbottens-kuriren.
”Dagens ris till dig som i måndags jobbade på en grill i Luleå kommun. Jag tycker att du borde klippa håret. Man tappar faktiskt matlusten. Helena, före detta matgäst.”
SÅ LYDER EN insändare till Norrbottens-kuriren, som länge upplät plats för läsarilska om allt från hundägare utan bajspåsar till löpningspublik som inte applåderar. Kulturarbetaren Lars Teglund har länge samlat på roliga insändare, och ger nu ut de bästa i boken Dagens ris.
– Det finns något kul med kränkta människor som formulerar sig på ett litet utrymme, och måste lägga så mycket tankekraft och energi bakom varje ord. Det blir som mikroberättelser, med en skurk och något dråpligt som har hänt.
Han nämner signaturen ”Bastubadare som gillar normal värme”, som lämnar det ångande rummet i arg tystnad när någon kastar för mycket vatten på aggregatet.
– Han hade ju lika gärna kunnat säga: ”Ursäkta, det blir lite varmt nu. Kan du kasta på lite mindre så att jag också kan vara kvar?” Det var för sådana konflikträdda mesar som Dagens ris fanns till.
VISSA INSÄNDARE ÄR mörka, däribland Teglunds dystra favorit som pryder omslaget: ”Dagens ris till de vänner jag haft i många år, som aldrig hör av sig fast jag ringt. Jag har verkligen bjudit till men har aldrig blivit hembjuden. Besviken
före detta vän.” Andra insändare vittnar om att alla inte hängt med när tiderna förändrats. En man i Piteå klagar på att han blev uppbjuden av en kvinna i kort kjol och burrigt hår: ”Vi klarar av att bjuda själva.” (”Stackars dig!” blev svaret.)
– Det är typiskt svenskar att gräma sig i stället för att våga säga ifrån där och då. Varje ris ger en liten moralkaka om hur man ska bete sig, och sammantaget blir de som en liten lagbok över våra oskrivna regler.
ATT KLAGOMÅLEN i dag till stor del har flyttat ut i sociala medier ser Teglund som farligt.
– Dagens ris rensades från rasism, hat och personangrepp, och blev en harmlös ventil, men på Facebook frodas sådant på ett annat sätt. Det som får mest spridning är när folk klagar på varandra.
Lars Teglund hamnar själv ibland i lågaggressiva konflikter. En gång klagade en granne hos hyresvärden på hans tidiga användning av stavmixern, varpå han blev vansinnig över att hon inte gått direkt till honom. Han ringde på och såg att hon var hemma, men när hon inte öppnade skrev han en arg lapp med budskapet: ”Jag älskar min smoothie!” När det visade sig att hon i själva verket väckts av en annan fruktfrälst granne skämdes hon så mycket att hon inte vågade hälsa igen.
DÅ BODDE HAN i Göteborgs innerstad (där man uppenbarligen älskar arla bärdrycker) men nu bor han i Luleå bland ”konflikträdda, sammanbitna norrbottningar” och har inte fått ett enda klagomål. Själv tillhör han deras sort.
– Jag biter ihop och ältar i oändlighet
efter att ha blivit kränkt. Till slut kommer jag på något fyndigt och vill nästan försätta mig i samma situation igen så att jag får säga det.
Samtidigt irriterar sig Lars Teglund mycket på sin omvärld, och håller ofta med risen. Som den om bristande hårhygien.
– Någon måtta får det vara med frisyrerna. Att få hår i maten är ju äckligt. Men jag är själv en dålig människa som tränger mig i kön, så jag tror att folk stör sig på mig hela tiden.
DET FINNS MASSOR av ris som han skulle vilja dela ut, och mest av allt avskyr han högljudda ungar.
– Jag har ofta tänkt att jag ska gripa tag i armen på något skrikande barn och säga: ”Nu springer du inte förbi här en gång till!” Jag tänkte bli mellanstadielärare, men så for vi ut till en skola och träffade barnen, som var så jävla jobbiga. Skrek och höll inte käften. Då frågade någon: ”Men Lars, gillar du ens barn?” Då insåg jag att jag måste hoppa av.