ARN: Krav på installation var inte uppfyllda
Kvinnan blev tvungen att köpa en annan tjänst för att torktumlaren skulle fungera. Enligt henne borde företaget som sålt och installerat maskinen stå för de extra kostnaderna.
Konsumenten köpte en ny torktumlare från Elon i Sävedalen, inklusive hemleverans och installation. Enligt hennes anmälan till Allmänna reklamationsnämnden kopplades maskinen inte in på korrekt vis, vilket ”orsakade problem med bland annat dålig lukt”.
Servicereparatörer skickades ut från Elon vid två tillfällen. De rekommenderade henne att se över rören i badrummet. Hon anlitade då en annan firma som ”konstaterade att det inte var fel på rören utan att det var fel på installationen som Elon utfört”. Enligt konsumenten åtgärdades detta av den andra firman och sedan fungerade torktumlaren.
Därför kräver hon att Elon ersätter henne med 2 173 kronor för extrakostnader samt betalningsbefrielse för en faktura.
ELON HAR MOTSATT sig kravet eftersom den köpta tjänsten var en installation på befintliga rör/ uttag och koppling.
Till ARN skriver företaget att kunden i sin beställning har tagit del av villkoren för installationen, att det var hennes ansvar att säkerställa att den kunde ske. Dessa krav har inte varit uppfyllda, enligt företaget, eftersom den befintliga kopplingen inte var tillräcklig. Kunden har framfört klagomål om läckage och det var då hon rekommenderades att se över rören i badrummet.
Allmänna reklamationsnämndens beslut går på företagets linje. I motiveringen till beslutet står att av de villkor som gäller mellan parterna framgår att det är kundens ansvar att se till att förutsättningarna för installationen är uppfyllda innan arbetet utförs.
Utredningen i ärendet visar inte heller att installationen varit felaktig i något annat hänseende. Det framgår inte heller vilket arbete som det andra företaget har utfört eller vad orsaken till läckaget var.
Gamla fotoalbum, en kartong med brev och en back med skivor. Att saker kan vara kärt arvegods även om de inte har något ekonomiskt värde vet de flesta. Men hur blir det när bilderna från våra liv finns sparade i molntjänster i stället för i album? När breven är mejl och favoritmusiken spellistor på Spotify? Ska någon få ärva det? Och i så fall vem?
ENLIGT LISA CAHLMAN Friis som arbetar med bouppteckningar på juristbyrån Familjens Jurist blir det allt vanligare att det uppstår frågetecken kring avlidnas digitala efterlämningar. Det kan handla om rent praktiska problem, som inloggning till olika internettjänster och åtkomst till elektroniska fakturor som dödsboet behöver. Men det kan också vara problem av mer känslomässigt slag.
– Det som kan hända är att de anhöriga har väldigt olika uppfattningar om vad den avlidne hade velat och att de börjar bråka om det. Kommer de inte överens så kan det bli jättejobbigt. Hur gör man då för att förbereda sig, och underlätta för sina anhöriga?
– Det första jag tycker man ska fråga sig är om det är viktigt för en själv vad som händer med ens bilder och andra elektroniskt lagrade saker när man dör. En del människor bryr sig inte alls, men om man gör det är det viktigt att skriva ner exakt hur man vill ha det.
Lagarna som reglerar arv i Sverige skiljer egentligen inte på materiell och immateriell egendom. Det betyder att ett fotoalbum eller en samling brev betraktas på samma sätt oavsett om det är fysiska fotoalbum och pappersbrev, eller om de är digitala. Problemet är bara att de olika tjänsterna som vi använder oss av, där materialet finns lagrat – mejltjänster, sociala medier, molntjänster,