Guld för Ar­mand Duplan­tis som kros­sa­de sex­me­ters­grän­sen.

Hallands Nyheter - - Hallands Nyheter 2 - TT FRIIDROTT: EM

En arm i fal­let på 5,80 me­ter gav ho­nom sin en­da riv­ning. Ef­ter det fanns det ing­en hejd, när Ar­mand Duplan­tis hop­pa­de, hop­pa­de och hop­pa­de. Över 6,05 me­ter, rakt in i histo­rie­böc­ker­na, och rakt upp på top­pen av ett Em-po­di­um. – Inga ord kan be­skri­va käns­lan jag har just nu, sä­ger Em-guld­me­dal­jö­ren till SVT.

Som om dröm­grän­sen in­te var nog.

I en helt ma­ka­lös stav­hopps­fi­nal gjor­de 18-åri­ge Ar­mand Duplan­tis sitt livs störs­ta täv­ling på fri­id­rotts­em i Ber­lin.

Han ha­de gjort det när han pas­se­ra­de över 5,95, nytt per­son­ligt re­kord och nytt ju­ni­or­världs­re­kord, på förs­ta för­sö­ket.

Han ha­de ga­ran­te­rat gjort det när han pas­se­ra­de över dröm­grän­sen sex me­ter, som förs­te svensk ge­nom ti­der­na, på sitt förs­ta för­sök.

När 18-åring­en även kla­ra­de 6,05 på förs­ta för­sö­ket så var det nog många på läk­tar­na som und­ra­de om de dröm­de. Även han själv. – Det här har in­te fast­nat i min hjär­na rik­tigt än. Jag tror att jag hal­lu­ci­ne­rar el­ler dröm­mer, sä­ger Duplan­tis till SVT.

6,05 kla­ra­des dess­utom med en hel del mar­gi­nal.

– Jag rör­de ju in­te rib­ban. Det kän­des näs­tan en­kelt. Jag tänk­te först att jag kanske gick un­der rib­ban, sä­ger 18-åring­en.

DET SKUL­LE OCK­SÅ bli ett Em-gul­d­ju­bel. Men han fick trots sin ma­ka­lö­sa hopp­ning vän­ta en stund, då han in­te var den en­da som var up­pe och no­sa­de på ma­kab­ra höj­der.

Även rys­sen Ti­mur Mor­gu­nov kla­ra­de sex me­ter på för­sök num­mer ett och Re­naud La­vil­le­nie spa­ra­de två för­sök till 6,05.

– Det var en så kons­tig täv­ling för att jag kun­de in­te tän­ka på att jag hop­pat över sex me­ter. Det fanns in­te ens i det här uni­ver­su­met. Det här var en an­nan sport än den jag syss­lat med he­la mitt liv. Jag satt där och tänk­te: ”På rik­tigt, mås­te jag kla­ra 6,05 för att ta guld?”.

DET BEHÖVDE HAN, men in­te mer än så.

La­vil­le­nie brän­de si­na två för­sök han ha­de kvar och fick bron­set. Och när Mor­gu­nov brän­de sitt sista för­sök så kun­de Duplan­tis, re­dan som det var rörd och nästin­till choc­kad över sin egen fram­gång, kon­sta­te­ra att Sve­ri­ges förs­ta Em-guld i friidrott se­dan 2014 var i hamn, och in­le­da ett äre­varv på are­nan till­sam­mans med kon­kur­ren­ten, och barn­dom­si­do­len, Re­naud La­vil­le­nie.

En idol som Duplan­tis tilläg­na­de en del av fram­gång­en.

– Vid lunch i dag satt jag och tit­ta­de på youtu­be och fast­na­de vid ett klipp på Re­naud. Och se­dan ett till. Och ett till. Väl när det var täv­ling var jag färsk från att ha sett 15 Re­nauld­vi­de­os, sä­ger Duplan­tis.

– Han var min idol och är fort­fa­ran­de min idol. Att få de­la ett po­di­um för förs­ta gång­en med ho­nom kom­mer va­ra nå­got jag ald­rig kom­mer glöm­ma.

En an­nan som nog ald­rig kom­mer glöm­ma den här kväl­len var trä­na­ren och pap­pan Greg på läk­ta­ren.

– Vi viss­te att han kun­de slå ett stort per­son­ligt re­kord. Men det här är bra fan­tas­tiskt, sä­ger Greg Duplan­tis till SVT.

DET BLEV SVENSK me­dalj även un­der lör­da­gen. Andre­as Kra­mer ha­de im­po­ne­rat stort i bå­de för­sök och se­mi­fi­nal på 800 me­ter. Fi­na­len blev ing­et un­dan­tag.

– Att få pas­se­ra mål­lin­jen som tvåa med Kszczot och Bos­se var un­der­bart, sä­ger 21-åring­en ef­ter sil­ver­me­dal­jen.

Bild: VEGARD WIVESTAD GR TT

GULDGLÄDJE. Ar­mand Duplan­tis hop­pa­de ma­ka­lö­sa 6,05 och vann Em-guld i stav­hopp.

Bild: VEGARD WIVESTAD GR TT

SILVERHJÄLTE. Andre­as Kra­mer tog sil­ver på 800 me­ter, en gren där Sve­ri­ge in­te har va­rit bort­skämd med me­dal­jer.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.