Livets gång.
”Genom trumningen kan man gå in i sig själv, koppla av, och vara där man vill”, säger Marja Åkesson som är schaman.
”Sen gick jag en shamanutbildning, där fick jag lära mig att lyssna på naturen och att trumma.”
Marja Åkesson kliver in genom en oval öppning i tipins framsida. Innanför är det dunkelt, enda ljuskällorna är ingången och öppningen i taket där röken från den öppna eldstaden på tipins golv ska ta sig ut.
– Jag är ofta här. I somras när jag hade svårt att sova tog jag ut en tältsäng och sov i min tipi, det var svalt och bra. Speciellt fantastiskt var det när det var blodmåne, då satt jag utanför länge och betraktade himlen innan jag gick in. Här känner jag alltid ett inre lugn.
Tipin är ursprungligen ett konformigt tält som huvudsakligen användes av prärieindierna som bostad. Marja anser att vi moderna människor borde lära oss mer av naturfolk, leva mer som de.
– Vi måste komma närmare naturen, lära känna vårt inre, och stiga ur ekorrhjulet där vi jagas av tiden, säger hon.
MARJA HAR SJÄLV varit där, haft fullt upp med livspusslet. Hon fick barn tidigt, redan då hon var 19 år och sedan kom två barn till. Hon var hemma med barnen i åtta år, men började så småningom gå tillbaka till sitt yrke som kock.
– Jag började hjälpa till i församlingshemmet vid begravningar och andra tillställningar. 1984 började jag på det nästan nya Storegårdens kök i Tvååker. Jag har arbetat på sammanlagt 13 olika kök i Varbergs kommun, de sista 15 åren. Innan jag slutade var jag på Peder Skrivares skola, som är kommunens största kök, sen var jag färdig med det. När jag var 63 slutade jag jobba. Det har varit otroligt skönt.
Parallellt med arbetena i kommunens kök var Marja under 25 år kalaskokerska.
– Det var jättekul. Jag har varit på otroligt många bröllop. De första åren var det riktiga bonnakalas med snittar och middag och sedan nattamat. På senare år blev det mer vanligt med gående bord.
MARJA SOM NYLIGEN fyllt 65 år var redan som barn intresserad av det övernaturliga, det var mycket tomtar och troll och älvor. Men första gången hon tog tag i det seriöst var när hon för tio år sen var på en meditation.
– Först var jag ensam på en sittning, sedan gick jag i grupp. Det var bra. Bara att lära sig andas...det räcker med några ordentliga djupandningar en eller två gånger om dan för att man ska må bättre. Alla borde göra det. Sen gick jag en shamanutbildning, där fick jag lära
mig att lyssna på naturen och att trumma.
Schamanismen bygger på tron att naturen är besjälad, att världen är fylld av osynliga andar, förfäder och krafter vilka kan påverka de levande. Och Marja menar att hon känner att det är rätt. Hon tar fram sin trumma som är
klädd med renskinn och slår rytmiska suggestiva slag, ljudet är dovt och vibrerande.
– Trumman är schamanens farkost, rytm finns i allting. Det första ett barn hör är slagen från sin mammas hjärta, bara det? Genom trumningen kan man gå in i sig själv, koppla av, och vara där man vill. Trumningen påverkar kroppen mer än många tror. En del föredrar att sitta tysta och lyssna, en del upplever saker.
Marja leder ibland grupper, ibland är hon deltagare. Det har blivit en livsstil och genom sitt intresse har hon fått nya vänner.
– Jag hämtar min kraft i naturen och umgås med familj och likasinnade vänner Och jag tycker om att resa, inte bara mina trumresor inåt, utan även ut i världen. Jag har besökt spännande platser, bland annat Peru, där jag mötte schamaner, och Arizona, där jag träffade indianer.