Ansvarslöst att inte lyfta äldrefrågor mer i valet
ÄLDREVÅRD. Sjukhusens nya krav på patientomsättning avslöjar problem i äldreomsorgen. Bristerna borde vara en huvudfråga i valet!
LEDARE 5/9. Torsten är gammal, multisjuk och nyopererad. Det är över hans huvud, som sjukhuschefen nu talar. Det är honom som man snabbare vill kunna skriva ut. Så att han inte i onödan upptar en sjukhussäng.
Torsten är orolig. Vart skall han ta vägen? Klarar han att åka hem?
Det är kommunens bekymmer. Tyvärr gör plats- och personalbrist sig påmind även där.
Skärp er eller det ska stå er dyrt! Ungefär så löd tisdagens raka budskap från Hallands sjukhus till våra kommuner.
VARBERG OCH FALKENBERG måste, precis som övriga kommuner, bli snabbare på att ta emot alla så kalllade ”färdigbehandlade” patienter.
Begreppet är dock lurigt. För det säger egentligen ganska lite om hur personen faktiskt mår. Att Torsten inte behöver sjukhusvård betyder, i det här sammanhanget, inte att han är piggelin.
Han kan fortfarande ha ett betydande vårdbehov. Kanske är en plats på ett äldreboende nära hemmet det tryggaste och mest humana alternativet. Men passerar han nålsögat – kommunernas biståndsbedömning?
DET ÄR JU inte Torsten själv utan en omsorgshandläggare som bedömer vad han behöver. Och när handläggaren inte håller med Torsten, eller hans anhöriga, är det handläggaren som bestämmer. Att anhöriga får ont i magen av att skicka hem gamla pappa är sällan tillräckliga motiv i biståndsbedömarens ögon.
BÄDDAR DET FÖR en trygg och rättvis behandling? Nej, det kan man inte riktigt säga. Bedömningarna har gradvis blivit snålare. Många äldre ser det inte ens som lönt att försöka komma dit de egentligen vill. Därför ger kön för att få en plats i Varberg eller Falkenberg inte en helt rättvisande bild över hur kommunerna sköter äldrepolitiken.
– Trösklarna till äldreomsorgen måste bli lägre. Vi behöver få fler olika boendeformer igen, säger Helen Andersson (C), regionråd.
Hon talar varmt om fler trygghetsboenden för äldre. Det gör många politiker nuförtiden. Med rätta. Varberg och Falkenberg behöver fler sådana boenden.
SAMTIDIGT ÄR DET något som skaver. För faktum är att det fanns ett mer varierat utbud inom äldreomsorgen för bara några decennier sedan. Nu försöker man hitta tillbaka – och göra en modern variant på en del av det som gick förlorat.
Det räcker dock inte med att bara bygga ikapp. Det måste finnas personal som vill jobba i vård och omsorg också. Problemen med svår personalbrist, och det faktum att för få unga väljer vårdyrken, måste hanteras. Hur gör man det?
TYVÄRR FINNS INGA enkla lösningar.
– Vi måste utnyttja den arbetskraft som flyttat hit. De kan göra betydande insatser. Sedan har vi tekniken. Men vi måste också jobba med arbetsmiljön, hitta sätt att organisera arbetet så det kan bli mer varierat och göra att personalen känner sig mer delaktig. Det är förstås också en ledningsfråga, säger hon
Ledningsfråga, ja. Alltför ofta hört vi att cheferna avfärdar personal som slår larm om brister. Turerna kring nattbemanningen på Östergården i Varberg är ett sådant exempel.
MÖJLIGHETERNA ATT VÄLJA arbetsgivare är också av betydelse. Kvalitetskontrollen ska fungera, men att det finns valfrihet för såväl omsorgstagare som personal är angeläget för framtiden. Att det finns partier som begränsa valmöjligheterna är därför ytterst oroväckande.
Helen Andersson håller med om att äldrefrågor fått på tok för lite uppmärksamhet i valrörelsen. Inte minst med tanke på de enorma utmaningar kommunerna står inför. För om man inte klarar att möta dagens äldre, att ge den vård och omsorg som de själva anser sig behöva, hur skall det gå om några år?
Varberg och Falkenberg står inför en äldreboom. Dessutom lever vi hallänningar extra länge. En fröjd förstås, men som ställer krav på seniorpolitiken. Därför borde alla prata äldreomsorg. Nu.