To­mas Ban­ner­heds nya li­ka stark som Kor­par­na

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - DAN SJÖGREN

BÖC­KER

TO­MAS BANNERHED Lug­net (Wey­ler)

To­mas Ban­ner­heds de­but­bok Kor­par­na fick Au­gust­pri­set 2011 men blev ock­så en stor kri­ti­ker­fram­gång. Det var en re­la­tions­ro­man om en bråd­mo­gen 13-åring, men ock­så en kniv­skarp stu­die av en fa­milj i sön­der­fall. Där­till en yt­terst sak­kun­nig be­skriv­ning av ett li­tet lant­bruk i bör­jan av 70-ta­let och men ock­så en sinn­lig och po­e­tisk na­tur­skild­ring.

Sam­ti­digt var Kor­par­na över­ras­kan­de episk, byggd på en räc­ka lad­da­de och plåg­sam­ma sce­ner. Poj­ken flyd­de till na­tu­ren och fåg­lar­na (de blev rädd­nings­plan­kor även för lä­sa­ren). Han upp­lev­de den förs­ta kär­le­ken men ock­så det för­tryck en in­skränkt mil­jö ut­sat­te ho­nom för, den be­gå­va­de out­si­dern som vil­le und­gå fa­derns för­fär­li­ga öde. Pap­pan för­lo­ra­de för­stån­det, som man sa förr, väl un­der tryc­ket av ett li­ka slit­samt som miss­lyc­kat liv.

I BAN­NER­HEDS NYA ro­man Lug­net rå­kar mo­dern ut för sam­ma öde som poj­kens pap­pa. 13-åringen i Kor­par­na var en be­läst all­ve­ta­re och få­gel­vir­tu­os och har sin mot­sva­rig­het i den be­läs­te Ur­ban, be­rät­ta­ren i Lug­net.

Det är sam­ma pjä­ser men än­då in­te. Ur­ban är kring 30, har läm­nat gles­byg­den för den sto­ra sta­den och ham­nat i stor en­sam­het. Kanske är han den per­son 13-åringen i Kor­par­na ha­de kun­nat bli.

I ett av de förs­ta frag­men­ten i boken gör Ur­ban ett sen­ti­da be­sök på Lug­net, då en ned­lagd in­rätt­ning där man vår­da­de men­talt ut­slag­na och de­pri­me­ra­de män­ni­skor. Här satt hans mam­ma in­spär­rad.

Hon kom­mer ald­rig ut från be­hand­lings­hem­met men läm­nar ef­ter sig hund­ra­tals brev. 33 av dem bla­das in i Lug­net och i al­la ber hon so­nen hö­ra av sig, ringa, skri­va el­ler be­sö­ka hen­ne. Det är rätt hjärt­skä­ran­de tex­ter, hon be­rät­tar med små åt­hä­vor om li­vet som in­spär­rad men han slår dö­vö­rat till.

Jag är 63 år, skri­ver hon, och ”skul­le kun­na le­va länge till om det ba­ra vo­re nå­gon me­ning med det”. Hon blir frisk, tror hon, ba­ra hon får kom­ma ut. Helst vill hon gif­ta sig med Tor­björn Fäll­din.

Då och då stö­ter vi på min­nes­frag­ment från ett ha­ve­re­rat för­hål­lan­de. Ur­ban äls­kar fort­fa­ran­de Ka­rin som över­gav ho­nom. Han tit­tar på bil­der av hen­ne när han ona­ne­rar. Sper­man fry­ser han se­dan ner.

Han kän­ner sig li­ka hjälp­lös som ett fos­ter och går re­gel­bun­det till en psy­ko­log, Ma­ria. ”Du är ab­so­lut in­te skyl­dig till att din mam­ma blev to­kig”, sä­ger hon, med en sva­da som ver­kar häm­tad från kurs­böc­ker­na.

HAN ÄR BOPLUNDRARE och sam­lar ägg un­der allt mer ma­nis­ka for­mer. Vi får klätt­ra med upp till och va­ra med när han hit­tar och töm­mer nå­got drygt tjog bon i berg, bus­kar och på strän­der. Det är rätt plåg­sam läs­ning. Bannerhed be­rät­tar med stor sak­kun­skap om hur en så­dan rö­va­re går till väga men ock­så för­äls­kat om fåg­lar­na och de­ras liv. Ro­ma­nen är i de styc­ke­na en or­ni­to­lo­gisk lär­o­bok.

Så blir Ur­ban av­stånds­för­äls­kad i Son­ja. Med hjälp av ki­ka­re, in­brott och stän­dig över­vak­ning ut­fors­kar han hen­nes va­nor och per­son­lig­het. När han se­dan får kon­takt med Son­ja och de bör­jar um­gås är de­ras sam­tal trö­ga och hen­nes re­so­ne­mang ful­la av ge­nus­scha­blo­ner. Och Ur­ban för­sö­ker med al­la me­del va­ra hen­ne till lags.

Allt han gör i Son­jas säll­skap är in­stu­de­rat och till­rät­ta­lagt. Han har in­te för­stått att i verk­lig kär­lek får man in­te för­stäl­la sig. Ur­ban för­stäl­ler sig i var­je ögon­blick.

Hans liv kret­sar kring de här kvin­nor­na: mo­dern som är in­spär­rad, Ka­rin som är bor­ta, den unga dam han för­sö­ker er­öv­ra och psy­ko­lo­gen. Men de re­la­tio­ner­na fun­ge­rar som ett nät där han fast­nat och in­te kan kom­ma loss.

Det sägs att den and­ra ro­ma­nen i ett för­fat­tar­skap är den svå­ras­te. Men Lug­net är li­ka över­ty­gan­de och stark som Kor­par­na, en stil­sä­ker stu­die av en kom­pli­ce­rad och för­lju­gen en­sam­varg som blir allt mer osym­pa­tisk men ock­så allt mer livs­o­dug­lig.

Bild: SOFIA RUNARSDOTTER

SLÄP­PER NYTT. To­mas Bannerhed de­bu­te­ra­de 2011 med ro­ma­nen Kor­par­na, som fick ett stort an­tal pri­ser, bland an­nat fick Au­gust­pri­set. Ro­ma­nen har över­satts till nio språk och även bli­vit lång­film.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.