Hallandspolisen får skarp kritik
Hallandspolisen får omfattande intern kritik för hur man hanterat utredningar om dödsfall under senare år. Åtgärder och dokumentation brister i ett stort antal fall.
Hallandspolisens utredningar av dödsfall har stora brister. En intern större granskning bekräftar den kritik som lyfts fram efter två uppmärksammade dödsfall utanför Falkenberg och i Ullared.
Den interna granskningen, som nu är klar, var en direkt följd av uppmärksamheten kring framför allt två fall i Halland, Anna Spånglyngs död utanför Falkenberg och Robin Nilssons död i Ullared, båda under 2016. Anhöriga har skarpt kritiserat utredningarna i de här fallen, när polisen alltför snabbt avskrev att brott kunde ligga bakom dödsfallen.
Nu har en granskningsgrupp inom polisen kontrollerat samtliga (ungefär 500) halländska dödsfallsutredningar sedan 2015, där polisen på något sätt varit inkopplad.
– Och det är en skarp kritik. Men det måste vi kunna ta, för det gäller att vi ska kunna bli bättre och kunna se anhöriga i ögonen, säger biträdande regionpolischef Robert Karlsson.
– Nu går vi också vidare med att granska vissa dödsfallsutredningar i regionen i övrigt eftersom vi inte tror att bristerna är speciella för Halland, utan vi lever i en allmän resursbrist inom polisen som kan vara en förklaring.
POLISENS INTERNA UTREDARE har bland de 500 fallen hittat 20 som man velat titta närmare på, utifrån att utredningarna haft så uppenbara brister. I fem av de fallen bedöms bristerna vara så påtagliga att man anser att ytterligare utredningsåtgärder nu i efterhand bör göras.
– Men inget av fallen har, såvitt jag vet, de stora och allvarliga brister som när det gällde utredningarna om Robin Nisson och Anna Spång-lyng, där polisutredningarna behövt tas upp igen, säger Robert Karlsson.
Och det finns heller inga avgörande tecken på att det skulle ligga något mord dolt i de bristfälliga utredningarna, enligt Karlsson. Men det är ändå brister som till exempel gör det svårt för en anhörig att i efterhand få ett klart besked: vad var det egentligen som hände?
NÅGRA EXEMPEL PÅ brister: Polisen har dragit för snabba slutsatser, underlåtit att kalla in kriminaltekniker, inte rapporterat eller genomfört förhör med anhöriga som kan vara väsentliga, inte gett tillräckligt underlag till rättsläkaren (vilket försvårat dennes arbete).
– Men mitt intryck är att vi inom polisen tagit till oss av kritiken, och nu på ett bättre sätt genomför dödsfallsutredningarna, säger Robert Karlsson.
NUMERA, DET ÄR hans övertygelse, inleds till exempel alltid en förundersökning om misstänkt mord vid minsta tveksamhet om dödsorsaken är naturlig. Men det behövs också en utbildningsinsats för samtliga poliser i yttre tjänst, för att inskärpa hur en dödsfallsutredning ska göras. I det fallet ska man ta hjälp av en särskild dödsfallsgrupp inom Göteborgspolisen.
HÅKAN BERGSTRÖM