Gert Andersson arbetade i 38 år inom förskolan i Varbergs kommun innan han gick i pension för ett år sedan.
Känns han igen? Många barn och föräldrar har träffat på förskolepedagog Gert Andersson då han var ena hälften i Teater Glad. – I tolv år körde vi dockteatern, vi hade så jäkla roligt.
Sedan ett år är Gert Andersson i Varberg pensionär, han valde att sluta som förskolepedagog redan då han fyllde 64.
– Det gick helt enkelt inte att jobba kvar. Det har blivit för tufft inom barnomsorgen, barngrupperna är för stora. Efter 38 år i yrket var jag mätt på det, men jag saknar barnen, de är så underbara. Man blir glad av dem. Men du gick inte spikrakt från skolan till förskolläraryrket?
– Efter åttan, vi hade bara åttaårig grundskola i Halland då, fick jag jobb på Kontrollhudar. Först var jag budpojke, när jag fyllde 15 började jag arbeta med tarmar som skulle användas för korv. Helst hade jag velat bli sjuksköterska eller arbeta med teater, men det sa min pappa blank nej till. Det fanns inte i hans värld att jag skulle arbeta med sådant. Vad hände sen?
– När jag var 16-17 år började jag på träskofabriken i Åskloster. På den tiden var det inne med träskor, alla villa ha sådana. Vi satt och spikade på ackord och tjänade mycke. Jag trivdes jättebra med mina jobbarkompisar och min chef. Vi hade kul, det var en härlig tid. Men så träffade du kärleken och flyttade till Borås.
– Ja, och började arbeta på postorder. Det var inte kul. Efter ett år började jag läsa till barnskötare, det var brist på sådana och som kille var man extra populär i yrket. När jag var klar flyttade jag tillbaka till Varberg och fick en tjänst där jag tog hand om en utvecklingsstör flicka. Det var en underbar flicka och en underbar familj. Sen började jag arbeta med döva och hörselskadade barn några år. Jag gick på dövspråkskurser.
Men du läste vidare till förskolepedagog på högskola?
– Ja barnskötartjänsterna försvann, min omvandlades till förskollärartjänst på Stenåsa förskola så jag kunde jobba kvar när jag var klar.
Hur var det att jobba i en så kvinnodominerad värld?
– Det är inte lätt om man är man. Det bästa är ju om könsuppdelningen är 50/50 på en arbetsplats? Och när det varit skriverier om övergrepp mot barn känns det inte bra. Jag själv har aldrig varit med om att nån förälder eller personal misstrott mig. Jag tror att många killar i dag drar sig för att utbilda sig till förskolelärare för att de är rädda att bli ifrågasatta, det kan inte längre enbart bero på lönen. De senaste åren har den ju åkt upp till en rimligare nivå. Du hittade en kvinnlig kollega som gjorde dig extra Glad.
– Jag har alltid varit intresserad av teater och jag och min kollega Ingela Eklund ville göra något som hade med dockor att göra. Vi bestämde oss för ett projekt, Teater Glad. Vi tog över sångstunderna på vår förskola, vi gjorde dockpjäser och arbetade med värdegrunder. Projektet växte och vi var ute och spelade på andra dagis i kommunen i tolv år. Vi gjorde i princip alla dockor själva, skrev pjäser och repeterade. Vi hade så jäkla roligt och barnen tyckte att det var kul. Vi arbetade en dag i veckan med Teater Glad men efter tolv år drogs pengarna plötsligt in 2013, det blev inte ens en adjöföreställning. Vad gör du på dagarna som pensionär?
– Herregud, allt. Jag träf-
far vänner och reser mycket, Berlin är en favoritstad. Jag är engagerad i Grannsamverkan Sörse som är en ideell förening, vi går runt i området och håller koll på kvällar och rapporterar till bostadsbolaget om något är skadat eller trasigt. Man får mycket positivt tillbaka från de boende på Sörse. Ska jag vara uppriktig så har det första året har bara känts som en förlängd semester, att jag ska tillbaka till jobbet, det är först nu jag börjar inse på riktigt att jag är pensionär (skratt).