Handbollen hjälper Mohammad
LIVETS GÅNG: Mohammad Abo Naboot spelade handboll i Syrien för många år sedan. Förra året gjorde han comeback i Orion.
Nu är handbollen ingen nyhet för Mohammad. Han hystade bollar i högsta serien hemma i Syrien. Eller snarare motade mest. Han är nämligen målvakt och fortfarande aktiv trots att han fyllde 50 för ett par år sedan.
– Hahaha, jag är en gammal man, säger Mohammad med ett leende.
Både han och hustrun Baraah ger intryck av att vara mycket positiva människor och är väldigt tacksamma över att ha fått en ny chans i Sverige.
Paret kommer från Daraa i södra delen av Syrien, nära Jordanien. Revolutionen mot den syriska regimen startade i Daraa och de flydde för att kunna erbjuda de fyra barnen en bättre framtid.
De anlände till Sverige 2016 efter att ha bott tre år i Egypten. Äldste sonen Ali hade då hunnit vara ett tag i det nya hemlandet.
– Egypten var inte så bra. I skolan var de 88 elever i klassrummet och bara en lärare, säger Mohammad.
SJÄLV ÄR HAN utbildad maskiningenjör och arbetade i 23 år på en skofabrik där han var chef. Nu har Mohammad fått jobb som vaktmästare på Tångaskolan sedan fyra månader. Baraah har lärarutbildning och jobbar sedan ett år som assisterande lärare i syslöjd på Hertingsskolan. Hon var även hemkunskapslärare i Syrien och bjuder på läckra hemlagade godsaker när HN kommer på besök.
Båda arbetar tre dagar i veckan och läser svenska två dagar. Mohammad trivs väldigt bra med arbetskamraterna på Tångaskolan. Men han skulle gärna vilja arbeta med det han är utbildad till.
– Jag har hört mig för om jobb inom skobranschen. Men det verkar som att de bara har kontor här och tillverkningen utomlands.
BARAAH TRIVS OCKSÅ väldigt bra med sitt jobb på skolan och drömmer om att ta lärarlegitimation.
För Mohammad har idrotten inneburit ett fantastiskt bra sätt att komma in i det svenska samhället. När språkvännen Per Franzén fick höra att Mohammad spelat handboll tidigare tog han kontakt med Orion, en av de föreningar som engagerat sig i integrationsprojekt.
– Han kom och erbjöd sig att hjälpa till. Det har varit en win win-situation för alla inblandade. Mohammad stod väldigt mycket i A-laget förra året. Han har även hjälpt till som målvaktstränare och kommit med i styrelsen, konstaterar Roger Bengtsson i Orion.
– I början pratade vi på knackig engelska. När han sedan skickade sms på svenska rättade jag grammatiken. Men nu är det inga problem och Mohammad har lärt känna en massa folk genom handbollen.
– Jag tror att det är en fördel att komma till en liten stad och förening. Vi är inte så resultatfixerade utan gör det här för att det är kul, menar Roger.
GENOM SINA NYA vänner har familjen Abo Naboot fått hjälp att hitta ny bostad. Tidigare bodde de sex personer i en lägenhet på 59 kvadratmeter i Långås. Nu hyrs ett hus i Slöinge, där de bor fem personer (äldste sonen har flyttat hemifrån) med tillgång till 125 kvadratmeter, plus inglasat uterum och trädgård.
– Nu är det inte så trångt längre och bussförbindelserna är mycket bättre än i Långås, berättar Baraah.
Saknaden efter släktingar i Syrien är förstås stor och de räknar inte med att kunna återvända dit inom en nära framtid.
– Men nu har vi börjat bli en del av det svenska samhället, menar Mohammad.